De var stolta över sitt yrke och de hjälpte varandra. Sammanhållningen var emellanåt nödvändig för att klara sig i de främmande länder de körde i. Idag är det få svenska utrikesförare kvar, men bland dem som finns är sammanhållningen fortfarande påtaglig när de två gånger om året träffas för att ha roligt och tala gamla minnen.
