Ett märkligt och omvälvande år läggs snart till handlingarna. Coronapandemin har sannerligen vänt upp och ner på det mesta och samhället har ställt inför tuffa prövningar, inte minst har många företagare fått se sina livsverk raseras. Tuffast har det naturligtvis varit för alla som har förlorat sina nära och kära på grund av covid-19. Så här i juletid skänker vi en extra tanke till alla som drabbats.

Du som har läst Proffs de senaste åren känner troligtvis till att vi många gånger har efterlyst de etthundra så kallade ”cabotagemiljonerna” som regeringen säger sig ha tillfört Polismyndigheten i syfte att dra åt tumskruvarna på cabotagefuskarna. I ord låter det som en god sak, men i ”handling” blev det mest pannkaka.

Hur många olagliga transportverksamheter finns det egentligen? Frågan är högst relevant.
Jag är ganska ofta ute och besöker trafikpolisen i deras vardag och det är ytterst sällan jag åker därifrån utan något som jag kan skriva om i tidningen.
En av de senare kontrollerna jag och min kollega Heidi var med på, resulterade till exempel i tre utlänningsärenden. Alltså i tre dragbilar som polisen vinkade in satt det chaufförer som efter att ha kontrollerats fick åka polisbil från platsen.
Därefter väntade hemresa på den svenska statens bekostnad och återreseförbud i tre år för samtliga.

I början av september hölls huvudförhandlingar i Helsingborgs tingsrätt gällande brott mot beställaransvaret. På den åtalades bänk satt vd:n för DSV Road i Sverige, Magnus Malmqvist. Vid hans sida, företagets juridiska ombud Tommy Pilarp.
Rättegången blev en märklig tillställning på flera sätt. Inledningsvis, redan före förhandlingarna, träffade jag och min kollega åklagaren som direkt berättar att hon börjat läsa in sig i ärendet dagen innan. Hon gav intrycket av att redan ha gett upp. Att sannolikheten för en fällande dom inte var speciellt stor.

För 30 år sedan såg den allra första Proffstidningen dagens ljus. För exakt 16 år sedan satte jag mig ner på chefredaktörsstolen. Men redan 1992, för 28 år sedan, skrev jag min första artikel i tidningen. Åren går sannerligen snabbt…

Jag ligger i skrivande stund i hängmattan och njuter av lite semesterledighet. Ett av mina tillkortakommanden (jo, jag har flera sådana) är att jag aldrig riktigt kan släppa jobbet. Mina tankar kretsar ofta kring transportbranschen och tidningen Proffs när det är tyst omkring mig. Som nu.

Vissa artiklar berör med än andra. Coronaeländet har i månader prövat samhället och har i huvudsak inneburit idel tråkiga rubriker. Men så plötsligt händer det – en chaufför poppar upp och vänder upp och ned på tillvaron. I positiv mening. Inte för att han råkar ha ett av de absolut viktigaste jobben utan för att han är just den fina människa som han är och som genom sitt sätt att leva och vara gör skillnad för så oerhört många människor…

Om endast några dagar går vi in i juni. Skolavslutningar och midsommar står för dörren, men för många blir det ett annorlunda firande. Anledningen till det känner vi alla till. Covid-19. Detta lilla elaka virus som har vänt upp och ned på nära nog allt.

Coronaviruset covid-19 fortsätter att skaka världen. Siffror som talar om antalet smittade och om hur många som mist livet är sorglig läsning som berör oss alla. Oavsett åldern på den som avlider, är det en katastrof för alla som drabbas.

Ett virus på allas läppar, corona eller covid-19 som det heter, har vänt upp och ner på många begrepp på sistone. Bensin- och dieselpriserna sjunker, börserna runt om i världen rasar som korthus och hela Italien sattes i karantän. Och i Danmark fick uttagningen till Eurovision Song Contest ske utan publik.