Ledare

Ibland vet man inte om man ska bli glad eller galen över vissa så kallade "nyheter" som dimper ned på skrivbordet. Ett exempel är det senaste nyhetsbrevet från Vägverket Region Skåne.
Med all respekt för dem som engagerat sig, många är namnkunnigt folk med stor erfarenhet av trafiksäkerhetsarbete, vill jag lyfta frågan om man inte borde ta tag i dessa säkerhets- och miljöfrågor i ett helt annat stadium.

Vägarbetet på E6 mellan Rydebäck och Helsingborg södra har vid två olyckor skördat tre dödsoffer. Inga vägarbetare har behövt sätta livet till. Den här gången är det trafikanter som fått sluta sina dagar i svårt demolerade bilvrak.
Varför, kan man ju undra? Utan att raljera allt för mycket över höga hastigheter, för korta avstånd till framförvarande fordon och dålig uppmärksamhet, anser jag att dessa olyckor måste leda till eftertanke hos oss alla. Är det rimligt att folk ska behöva dö för att andra människor inte "kör bil" när de kör bil?

Pling! Ett välbekant ljud kommer från min dators högtalare och i samma ögonblick kommer ett meddelande upp på skärmen. "Programmet har utfört en förbjuden åtgärd och kommer att avslutas..." En kall kår drar längs ryggraden. Tankarna börjar surra i huvudet. När sparade jag min text senast, och hur mycket jobb förlorade jag den här gången?

Karin Svensson Smith kallar sig för "trafikexpert" i miljöpartiet. Och som trafiksäkerhetsförespråkare skrämmer det mig att det är så lätt att få en sådan titel.
Jag tycker att vi har rätt att kräva seriösa och genomtänkta förslag till miljöförbättrande åtgärder av de politiker som vi avlönar via skattsedeln.

En av tingsrätten fälld förare frias i hovrätten. En förare som friades i tingsrätten fälls i hovrätten.
Jaha, var ska man egentligen börja för att förklara ovanstående? Eller kan man överhuvudtaget förstå hur det "tänks" i de svenska domstolarna? Är det meningen att man ska fatta över huvud taget?
Jag måste erkänna att åtminstone jag har svårt att finna den röda tråden.

Det är sannerligen en tuff tid vi befinner oss i just nu. Varsel och konkreta uppsägningar har blivit vardagsmat och många företag har också fått sina anställda att arbeta billigare genom sänkta löner och/eller genom arbetstidsförkortning.

För ganska precis ett år sedan tog jag upp fallet "Kennerth Mårtensson" här på ledarplats. Kennerth har i 40 prickfria år arbetat som polis men fick sparken efter att ha stoppat en personbil innehållande två unga biltjuvar på luciamorgonen år 2004. Då arbetade Kennerth och hans trafikpoliskollega med att kontrollera nykterheten i trafiken på Österlen. Biltjuvarna stannade dock inte på polismans tecken utan valde att istället ta till flykten.

Är det kanske dags att nu kasta bilnycklarna till alla svenska lastbilar i en djup märgelgrav? Det är åtminstone svårt att tolka regeringens förslag till höjd dieselskatt på annat sätt än att man nu vill ge den svenska vägtransportbranschen nådastöten.
"Sverige ska ligga i framkant" när det gäller arbetet för att nå klimatmålen, säger miljöminister Andreas Carlgren i en tv-intervju.
Ska man då strunta i hur det går för de svenska företagen, undrar jag - och säkert många med mig.

Som löntagare, förälder och världsmedborgare är det omöjligt att inte låta sig dras med av alla "larmrapporter" om världsekonomins störtdykning. Det har gått inflation i kris, krasch, härdsmälta och i många andra ord. Och givetvis är läget "botten" för många företag.
Men ärligt talat, hur ser din egen privatekonomi ut jämfört med bara för ett halvår sedan? Är det så mycket sämre?

Under förra årets sista skälvande timmar råkade en vägarbetare ut för misshandel vid ett vägarbete på riksväg 40 strax väster om Jönköping. Två killar i en bil ansåg att de inte kom förbi arbetsplatsen tillräckligt snabbt och pucklade därför på vägarbetaren så att blodvite uppstod. Därefter försvann bilisten och dennes kumpan från platsen.
Vägarbetaren hann däremot notera registreringsnumret och lämnade självklart över uppgiften till polisen.