Krönikor

Resoluta åtgärder uppskattas

Det är vanligt att utländska förare som kör för fort eller bryter mot någon annan bestämmelse och åker fast, med ett leende tar emot böteslappen och åker vidare. En stund senare rivs lappen och inget mer händer. Härigenom skapas också bristande respekt för gällande hastighetsgränser. Djupt otillfredsställande från en lång rad synpunkter. Många svenska yrkesförare är förbannade därför att de själva utomlands har fått stanna kvar längs vägen till dess böterna är betalda. Egentligen är det inget annat än en skandal att det bristfälliga systemet har fått fortgå under så lång tid i Sverige.

Armani och mysbrallor

Man ska inte döma hunden efter håren, heter det. Ändå är det precis vad man gör. Åtminstone vad gäller folk och deras kläder.
Reinfeldtarna åkte till Kina för att snacka mänskliga rättigheter, miljö och affärsförbindelser. Hyfsat tunga frågor. Men det var deras mysbrallor vid ankomsten som stal showen och dominerade nyhetsrapporteringen de första dagarna. De följande dagarna handlade rapporteringen om att de nu skaffat elegantare outfits. Löjligt. Men ärligt talat, skulle vi ha tyckt att Dalai Lama var lika andligt klok om han hade haft Armanikostym? Nej. Kliver en lastbilsförare ur hytten i Armanikostym? Nej, nej. Hade Berlusconi vunnit det italienska valet utan Armanikostym? Nej, nej, nej.
Vi döms efter håren vare sig vi vill eller inte. Dalai Lama kanske har glittrande silverkostymer på sig hemma, lastbilsföraren kanske har en garderob full med måttbeställda kostymer och handsydda skor och Berlusconi? (nää, Berlusconi har nog alltid Armani).

Tråkiga tidningar har lärt mig en del nytt

Jag har alltid tyckt att affärstidningar är tråkiga. Egentligen en fördom eftersom jag inte har läst dem utan bara bläddrat någon gång. Så skaffade kontorsgrannen en prenumeration på Veckans Affärer och lade tidningen i det gemensamma tidningsstället. Jag läste och en ny obegriplig värld öppnades för mig. Efter varje nummer funderar jag på varför ingen reagerar. Förmodligen för att de inte vill framstå som lika mossiga som jag. Ingen vill ju vara en sådan som inte fattar näringslivets villkor. Eller inte riktigt fattar vad som menas med favoritbegrepp som omstrukturering och effektivisering. Fast det, och en del annat, har jag lärt mig nu.

Rattfulla förare borde vara diskvalificerade för all framtid

?Sju fulla lastbilsförare fast i skånska hamnar.? Rubriken står där som ett hån mot allt vad trafiksäkerhet heter. I artikeltexten kan jag läsa vidare att det var en tidig måndagsmorgon som ett drygt hundratal poliser hade koncentrerat sina kontroller till hamnarna i Ystad och Trelleborg med angränsande vägar. Nästan samtidigt läser jag i ett TT-telegram: ?En lastbilschaufför som hade 2,52 promille alkohol i blodet när han stoppades av polis på riksväg 34 söder om Hultsfred åtalas för grovt rattfylleri. Andra trafikanter hade tipsat om chaufförens vingliga färd. Polispatrullen upptäckte genast hur berusad chauffören var och grep mannen.?

Bättre än kraven räckte inte

Gruva. Smaka på ordet. Vad tänker du på? För en tid sedan besökte jag LKAB i Kiruna. Efter ett givande möte blev det rundtur i gruvan. Jag spände mig, jag är ju från Fjollträsk. Min bild av ?berget? är att djupt där nere sipprar vattnet längs bergssidorna i sotsvart mörker, som här och där lyses upp av pannlampor eller en ensam lampa på bergväggen. Hala gångar, ibland över bottenlösa hål.
Med denna halvt omedvetna bild i huvudet lämnar jag LKAB:s ombonade kontor och anträder gruvbesöket på nervösa fötter. Med buss. Nästan precis som när jag åker till jobbet i Solna. Fast brantare nerförsbacke. På 10 körda meter sjönk vi en meter.