Jag hoppas att ni, precis som jag, har hunnit njuta av denna underbara tid på året. Själv tycker jag att den är alldeles för kort, men man får ju nöja sig med det lilla.
Vad gäller TIA:s arbete för branschen, kommer vi däremot inte att nöja oss förrän vi nått stora framgångar i de frågor som vi skickat till "maktens korridorer". Det gäller för oss att fortsätta belysa de problem som vi anser att vi har inom vägtransportbranschen.
Nu när jag satt mig ner för att skriva en ny krönika till tidningen så är det inte svårt att hitta ämnen att skriva om. Man kan ha tankar om den gångna vintern och väghållningen och krav på vinterdäck för lastbilar. Mot bakgrund av den uppmärksamhet åkeribranschen fick i SVT:s "Uppdrag Granskning", är det lätt att säga att det var bättre förr. Men var det verkligen det?
Vi har under en tid kunnat glädjas över allt ljusare siffror vad gäller antalet dödade och svårt skadade i trafiken. Själv studsar jag för att använda ordet ljusare när det gäller något så dystert som ond bråd död, som drabbar så plötsligt och obarmhärtigt. En människa rycks bort bara för att ha befunnit sig på fel plats vid fel tidpunkt. Något ohyggligt tragiskt inträffar i trafiken och så har ytterligare människoliv gått till spillo. Oftast helt i onödan.
Trafikolyckor är något som det skrivs mycket om i tidningarna. Som yrkesförare så har du också passerat trafikolycksplatser ett oändligt antal gånger. Trafikstockningar som uppstår och bilvrak som transporteras bort. Räddningstjänsten spolar rent asfalten och någon sopar bort de sista spillrorna av splitter. Sedan är allt i ordningsställt inför nästa krasch.
Tusentals barn i Sverige drabbas varje år av trafikolyckor. Även om många barn inte själva skadas fysiskt vid alla krascher så drabbas de av att syskon, föräldrar och närstående har skadats. Vi måste därför se på barnen och deras utsatthet på ett nytt sätt i det nationella trafiksäkerhetsarbetet.
Sitter hemma efter att ha varit på ett mycket ljust och fint sista farväl till en god vän och kollega, Kent "Kenta" Johansson från Vårgårda.
Människor med mod och utan aggressivitet skulle vi behöva fler av. Både runt om i världen när oroshärdar blossar upp och i trafiken.
I skrivande stund är det snart slut på en dag som går till historien som en av de bästa i TIA:s historia. Jag menar då åtminstone det TIA där jag sitter med i styrelsen. Och det jag tänker på är utgången av vårt kombinerade informations- och diskussionsmöte i Göteborg den 5 mars.
Polisen måste bli öppnare i samhället med information till medierna. Nedsläckningen av polisradion när RAKEL-systemet införs kommer inte att tysta medierna. Snarare kommer medierna att använda sig av sociala medier och allmänheten för att få fram uppgifter och fotografier från olycksplatser. Det är viktigare nu än någonsin att redaktionerna ringer mer till vakthavande befäl och informationsavdelningar för att få svar på händelsenyheterna.
Ska en rattfull yrkesförare kunna skylla ifrån sig på ett alkolås som han inte ens vet hur det fungerar?
Tidningen Proffs expertkommentator och krönikör, Sven-Erik Alhem, ger sin syn på saken.