Vi har under en tid kunnat glädjas över allt ljusare siffror vad gäller antalet dödade och svårt skadade i trafiken. Själv studsar jag för att använda ordet ljusare när det gäller något så dystert som ond bråd död, som drabbar så plötsligt och obarmhärtigt. En människa rycks bort bara för att ha befunnit sig på fel plats vid fel tidpunkt. Något ohyggligt tragiskt inträffar i trafiken och så har ytterligare människoliv gått till spillo. Oftast helt i onödan.
Men så blev rubrikerna svartare. Fler synes på nytt dödas i trafiken. I alla fall om man ska döma av årets första kvartalsstatistik. Den positiva trenden kan alltså ha vänt. En bidragande orsak kan vara konjunkturuppgången. Goda tider ger fler dödade i trafiken. Men om vi tänker efter en stund. Måste det vara så? Vilka är det som utgör de särskilda riskfaktorerna? De syns ganska väl oavsett om de kör lastbil, personbil eller motorcykel. Det är den hänsynslösa, aggressiva framfarten där hastigheten hålls på hög nivå, avstånden till framförvarande fordon ofta minimaliseras och där alla tendenser till eftergifter lyser med sin frånvaro.
Sådana förare är allra värst för de oskyddade trafikanterna. Tänk om vi enkelt kunde plocka bort tuffingarna från gator och vägar! En del för alltid och några – som en varning – på begränsad tid. Och kom aldrig och påstå att hastigheten och aggressiviteten inte spelar en väsentlig roll! Det är alldeles klart att riskerna ökar när normöverträdarna genom tuffhet och en väsentligt högre hastighet markerar sin påstådda överlägsenhet i förhållande till alla andra.
Ut i skogen
För övrigt tror jag inte att de hänsynslösa fordonsförarna uppträder mer hänsynsfullt i andra situationer i umgänget med andra människor. Det finns rika tillfällen för dem att utmärka sig negativt. I hemmet, på arbetsplatsen, på fotbollsläktaren och på krogen. Men då borde de väl rätteligen helt stängas ute från den sociala gemenskapen i samhället med alla dess positiva inslag av vård, omsorg och socialt värnande? Eller hur? De hänsynslösa egoisterna borde placeras långt ut i Norrlandsskogarna, där de i vissa reservat för hänsynslösa egoister fick bo i granriskojor och livnära sig på bär och vad skogen i övrigt kunde ge dem. Då fick de känna av hur det är att inte bry sig om andra. I skogen kunde de försöka att sätta sig själva i fokus bäst de orkade. Endast vinden skulle höra dem men knappast bry sig.
Tillbaka på prov
När en egoist levt under ett eller annat år i reservatet, skulle han eller hon tillåtas att knacka på samhällets entréport för att efter genomgången tentamen med såväl teoretiska som praktiska prov eventuellt tillåtas ingå som fullvärdig samhällsmedborgare igen. Första året dock endast på prov. Ett rött pannband med texten: ” Jag har på prov tagits tillbaka till samhällsgemenskapen från egoistreservatet – därför behöver jag ditt stöd.”
Till slut är vi så många som kommit ut efter behandling från Norrlandsreservatet för hänsynslösa egoister att trafiken kommer att bli så lugn och harmonisk som förutsätts för att klara nollvisionen. Inga fler dödade och svårt skadade i trafiken till följd av hänsynslös framfart! Bara rena incidentfall, det vill säga riktiga olyckor där ingen människa rimligen kunnat påverka skeendet, stör friden.
Det vore en dröm att stilla be om.
Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se