Den 1 december är det öppet på kontrollplats Karleby i Västerås och man hämtar in en estländsk dragbil med svensk trailer. Det uppstår språkförbistring då den ukrainske föraren inte talar engelska, men för att förklara varför han får 1 500 kronor i böter för lastsäkringen, räcker det med att peka på lasten.
Medan bilinspektör Jonas Nordin går igenom fraktsedlarna samt kör- och vilotiderna, upptäcker en av kollegorna att det läcker diesel.
– Trailern kopplas av och dragbilen körs över besiktningsgropen där det konstateras att läckaget kommer från bränsletanken. Därmed får fordonet ett föreläggande om kontrollbesiktning inom tre dygn, säger Jonas Nordin.
Kör- och vilotiderna är i sin ordning, men kontrollen av fraktsedlarna visar på problem.
– Han har två inkommande internationella transporter med två separata fraktsedlar. Fraktsedlarna har två olika avsändare, en från Tyskland till företaget som äger trailern och en från Tyskland till ett företag i Norrköping. Det finns alltså även två olika mottagare till godset som låg på den trailer han kom in till Sverige med, förklarar Jonas Nordin.
När föraren ställer av den inkommande trailern på företagets terminal i Malmö och sedan kopplar en annan lastad trailer för vidare färd upp i landet, blir det fel eftersom endast godset med fraktsedel till Malmöterminalen slutlossats hos kunden medan godset till Norrköping står kvar.
– För att få påbörja en cabotagetransport måste allt inkommande gods först ha levererats till slutkundens adress enligt fraktsedlarna. Så har inte skett innan den nya trailern kopplas, säger Jonas Nordin.
Den nya trailern har gods från terminalen till tre olika företag i Kumla, Rosersberg och Sollentuna.
– Samma avsändare och tre olika företag att lossa hos räknas som en transport, säger Jonas Nordin.
Åkeriet hävdar att det är Malmöföretagets fel och att fraktsedeln från Tyskland till Norrköping egentligen inte ska räknas eftersom allt gods ska till Malmö för att lastas om och sedan vidare till slutkund med en annan dragbil. Åkeriet säger till bilinspektören att de alltid gör så.
Strax ringer Malmöföretaget upp och framhärdar i det åkeriet sagt, men får samma förklaring till vad som är fel.
– Han säger också att de alltid gör såhär och att det är därför Malmöföretagets namn alltid står på fraktsedlarna. Detta hävdar mannen har godkänts av Transportstyrelsen, säger Nordin.
Företagets representant säger till bilinspektören att reglerna är svåra att följa och hela systemet är krångligt.
– Jag svarar att det finns en enkel lösning – använd svenska dragbilar för transporten i Sverige, men det säger han inte går för då skulle de svenska dragbilarna få samma problem i exempelvis Tyskland, säger Nordin och undrar hur många svenska dragbilar företaget har som rullar i Tyskland.
Jonas Nordin säger att Malmöföretaget inte döljer att de adresserar allt till sig själva och han uppfattar det som att man försöker kringgå cabotagereglernas egentliga syfte.
– Om jag har förstått det rätt, har alla sändningar dubbla fraktsedlar. Från kunden utomlands till Malmöföretaget och sedan från Malmöföretaget till slutkund, säger Jonas Nordin.
Malmöföretaget ska i alla fall betala sanktionsavgiften om 40 000 kronor, men några pengar hinner inte komma innan arbetspasset är slut, varför fordonet klampas.
Jonas Nordin tycker att speditörerna gör det svårare för sig än vad som behövs.
– Allt skulle vara mycket enklare om de använde svenska bilar i Sverige och lät de utländska fordonen komma hit, ställa av och koppla lastad trailer och resa ut med den ur Sverige. Man kan fråga sig varför man inte gör så istället. Varför måste man ta in ett estländskt åkeri med en tredjelandsmedborgare som kör, avrundar han.
Strax innan lunch den 2 december betalas sanktionsavgiften och klampen låses upp. En ny dragbil kommer antagligen inte förrän den 3 december varför den första dragbilen ska stå kvar för att vakta godset.
Vi har ställt frågor till Malmöföretaget som bereds plats att svara i en separat text.