Den 30 juni 2020 meddelade Förvaltningsrätten i Falun sin dom om ett fall av sanktionsärende som beslutats av Transportstyrelsen den 28 januari 2019. Företaget är Samskip Sia och transporten var mellan Grycksbo och kombiterminalen i Katrineholm.
Uttrycket ”närmast lämpliga omlastningsstation” fortsätter att öppna för tolkningar och i Samskips fall handlar det om att de vill bestämma var det är lämpligast. Chaufförer försågs även med en förklarande text i händelse av poliskontroll.
Samskip använder Katrineholms kombiterminal trots att både Gävles och Borlänges terminaler ligger närmare kunden i Grycksbo. Därmed överskrider man 150-kilometersradien. Samskip säger att ”hänsyn måste tas bland annat till stationens möjlighet att hantera godset, tillgängliga tåglägen, tidsaspekten och stationens kapacitet och öppettider”.
Hänsyn måste även tas till ”transportkundens behov av en viss leveranstid i ett enskilt fall, men också de resurser som är tillgängliga för transportören vid tidpunkten för transporten”, säger de vidare. Att ”tillmötesgå transportkundernas krav kräver mycket planering och förberedelser. Konkurrenskraftiga priser är bara möjligt om hela tåg kan fyllas”.
Samskip hävdar att deras typ av transporter inte konkurrerar med nationella transporter. Konkurrensen består istället av internationella lastbilstransporter hela sträckan till eller från Sverige. De säger att Transportstyrelsens tillämpning av kombidirektivet skulle flytta gods från järnväg till väg. ”Redan ansatsen att åstadkomma konkurrensfördelar för svenska åkerier är EU-rättsligt problematisk”, säger de.
Transportstyrelsen anser att kombidirektivet ska tolkas restriktivt och ”om bestämmelsen skulle tolkas som att bolaget alltid kan välja den järnvägsstation som är mest lämplig ur bolagets synvinkel riskerar regelverket att bli urvattnat och de undantagna transporterna orimligt långa”.
En ändamålsenlig tolkning av bestämmelsen är att den närmaste järnvägsstationen som har utrustning och förutsättningar att hantera godstypen, är den som ska användas. Väljer man annan station längre bort, ska transportföretaget kunna styrka att den närmaste inte är lämplig, säger de.
Att utnyttjandet av den närmast belägna järnvägsstationen kan kräva mer framförhållning och planering innebär inte att den stationen inte kan anses vara lämplig, säger Transportstyrelsen. ”I vart fall inte när transportföretaget, som i förevarande fall, utför den aktuella typen av transporter regelbundet och i hög omfattning. Det borde då finnas förutsättningar att planera transporterna så att den närmaste järnvägsstationen kan utnyttjas på ett bra sätt”.
Förvaltningsrätten finner i sin dom att en alltför restriktiv tolkning av ”närmast lämpliga” riskerar motverka syftet med kombinerade transporter, det vill säga miljön. Rätten konstaterade också att det inte finns något absolut avståndskrav i begreppet. Istället bör en bedömning ske i varje enskilt fall där ”olika aspekter, även tillgänglighet av tåglägen, kostnads- och tidsaspekter kan vägas in gentemot det geografiska avståndet”.
Detta synsätt säger Förvaltningsrätten ”ligger även i linje med den fria rörligheten på den inre marknaden”.
I mål som detta anser rätten att Transportstyrelsen ska kunna peka ut någon annan närmare belägen järnvägsstation som lämpligen kunnat användas av transportföretaget. Något rätten pekar på inte gjorts av vare sig Transportstyrelsen eller Polisen, medan Samskip redogjort för olika scheman och rutter.
Domen kommer att överklagas och då är Kammarrätten nästa instans.
Vill du läsa hela domen, kan den begäras ut av Förvaltningsrätten i Falun, mål nr: 1217-19.