INSÄNDARE

”Trots klampning och beställaransvar så gick det åt helvete – för mig”

Gunnar drev ett familjeåkeri i tredje generation. Nyligen försattes företaget i konkurs. Han är tacksam för att hans pappa slapp att uppleva konkursen men blir förbannad på politiker som tillåter den olagliga trafiken att rulla vidare. De 100 miljonerna som regeringen avsatt för kampen mot det otillåtna cabotaget, kallar Gunnar för ”reklampengar”. Läs hans insändare:

Jag läser ofta tidningen Proffs på nätet. Men även tidningen som kommer i min brevlåda. Jag vill inleda med att säga att jag har fått mig många nya kunskaper till livs genom tidningen, vilket jag tackar för.

Att jag skriver det här brevet beror bland annat på att jag i många artiklar har fått läsa om politiker som ställer frågor till varandra. Det vanligaste på senare tid är att Thomas Morell (SD) bombarderar olika ministrar, oftast infrastrukturministern, med frågor som rör fusket i vår bransch och vad ministern i de aktuella fallen ämnar göra åt eländet.

Jag blir oerhört frustrerad över att konstatera att man hela tiden rabblar upp vad man har gjort hittills. Det är faktiskt inte särskilt ofta frågeställaren får svar på själva grundfrågan.

Min egen personliga slutsats är att regeringen fullständigt skiter i vägtransporterna så länge det inte handlar om att mjölka den på pengar i något avseende.

Häromdagen läste jag en insändare/debattartikel i Proffs som skrivits av en chaufför, Tobias Krans. Han menar att bränslepriserna gör att åkerierna står i kö för att gå i konkurs.

Om det endast beror på bränslepriserna vet jag inte om jag kan skriva under på. Men tidigare i år var jag en av dom som ”stod i kön” som Tobias talar om. Anledningarna till det är flera. Dåliga beslut från min egen sida är en bidragande faktor. Politisk ignorans är en annan. Och en naturlig följd av det sistnämnda är smutsig konkurrens som hotar vartenda företag med avsikten att jobba seriöst. Till de seriösa räknar jag helt oblygt mig själv.

Transportstyrelsen har även genom åren sett till så att jag fått betala en massa pengar i sanktionsavgifter för felaktigheter som man konstaterat vid sina företagskontroller på åkeriet. Jag ljuger inte alls om jag säger att jag betalat drygt 200 000 kronor. Visst har det funnits fel rent teoretiskt men då det aldrig har handlat om medvetet systematiskt fusk från åkeriets sida så blir man bara uppgiven av den totala oförståelse som myndigheten visar prov på.

Hultsteins


För att knyta ihop
säcken återkommer jag nu till de skriftliga frågorna till politikerna.

Vad hjälper det mig att ni politiker har ökat tiden för klampning från 24 till 36 timmar? Jag har svårt att tro att det hänger på de 12 timmarna om en som kört olagligt ska betala eller ej. Jag hade gladeligen låtit min bil stå klampad i 36 timmar om det hade inneburit att jag slapp betala en sanktionsavgift från Transportstyrelsen!

Skärpt beställaransvar! Vad hjälper det mig när ingen ändå tycks bli straffad under det lagrummet? Tusentals transporter utförs just nu. Jag är nog inte ute och valsar om jag påstår att ett antal av dom är olagliga. Läser ofta i Proffs om att en del av dessa olagliga stoppats. Men aldrig ett ord om att någon dömts för sitt bristande ”beställaransvar”! Plötsligt har ingen någon aning om att transportören var en rufflare! Och under tiden står min lastbil parkerad, utan uppdrag eftersom jag vägrade köra för allmosor.

100 miljoner mot olagligt cabotage! Vad hjälper det när ingen tydligen vet vart pengarna tagit vägen? För min del känns det som att man gett polisen pengarna för att regeringen skulle kunna köpa sig ”reklamplats” hos åkerier och chaufförer.

För trots klampning, beställaransvar och cabotagepengar så gick det åt helvete för mig och min familj. Jag erkänner som sagt att jag säkert kunde ha gjort saker annorlunda. Men det är hånfullt att konstatera att mitt åkeri fick kasta in handduken, allt medan den olagliga trafiken tillåts rulla på som vanligt. Och det sistnämnda är ingen annans fel än politikernas!

Jag drev ett litet familjeåkeri i tredje generation som jag fick ärva efter min far när han gick bort för 13 år sedan. Jag trodde att jag kunde det här med åkeriverksamhet, men tydligen saknade jag en del viktiga kunskaper. Mitt i allt elände är jag tacksam för att pappa slapp vara med om det som hänt.

Det tog förvisso inte lång tid för mig att skaffa nytt jobb. Jag är tacksam för att det finns seriösa åkerier som vägrar ge upp. Och det ska f-n i mej även politikerna vara!

Gunnar
f.d åkare, nu anställd chaffis

VBG onspot

Om artikeln

Publicerad: 2019-05-15 16:39
Kategori: Insändare
Taggar: Beställaransvar Cabotage Ekonomi Insändare Klampning konkurs politik