Den svenska transportbranschen utsätts inom flera områden för tuff, utländsk konkurrens av länder som inte bara erbjuder mycket lägre priser utan varav många aktörer dessutom fuskar. Påföljderna är ofta mindre kännbara än för ett svenskt åkeri som gör detsamma.
Det finns emellertid delar av svensk transportnäring som ännu inte är utsatt för den typen av konkurrens, men där det finns statliga och kommunala bolag som gör upphandlingar med principen ”billigast anbud vinner”. Det har Patrick Zetterberg ingen förståelse för alls.
Det var måndagskvällen den 28 september som två svenska fordon stoppades kort efter varandra nära Åkers Styckebruk. En bil och släp och en grusbil fick dela på kontrollplatsen. Två svenska fordon med svenska förare. Båda förarna använde dubbla förarkort.
Det var inte svårt att upptäcka att andra förarkort användes.
– ”Förarbyten” som tar 15 sekunder ger en stark indikation på att något är fel och det extra förarkortet som användes i det ena fordonet, tillhörde en man i 80-årsåldern som inte innehade ett YKB. I det andra fordonet satt det extra förarkortet i färdskrivaren, säger Patrick Zetterberg.
Föraren av grusbilen förklarade det andra förarkortet med att de helt enkelt inte får ihop det utan det extra förarkortet.
– Och det där gör mig uppriktigt sagt förbannad. När åkerier kör för statliga och kommunala bolag och inte kan ”få ihop det”, då är något väldigt fel. Om ett åkeri inte vill fuska och då inte klarar uppdraget, finns dessutom en uppenbar risk att åkeriet förlorar uppdraget, säger Patrick Zetterberg.
Han drar en parallell från tiden då han körde färdtjänst och där upphandlingarna vanns av absolut lägsta pris.
– Sådant sker på bekostnad av förarna, trafiksäkerhet och kundsäkerhet. Det går inte att utföra uppdrag på ett vettigt sätt när priset är satt för lågt. De som gör upphandlingar på detta sätt och endast ser till lägsta pris, borde få en avhyvling. Hur kan de inte se det omöjliga i upphandlingen, säger han.
Upphandlingar och andra avtalsöverenskommelser bygger även på priset och då oftast det lägsta priset. Marginalerna blir alldeles för små, säger Zetterberg och det går ut över exempelvis löpande underhåll och förarnas välmående.
– Istället för att förarna har sina raster, står färdskrivaren på vila medan de lastar och lossar. Säkerligen inte för att förarna tycker det är rätt och bra, men för att körningen inte hinns med annars, säger han.
Detta sätt att göra upphandlingar på, driver förare och åkerier till att fuska och driver åkerier mot konkurs.
– Det finns inga ursäkter för att fuska, men idag finns det en mängd anledningar till varför det görs. Det är väldigt osunt. Samhället behöver inhemska, fungerande transporter, säger han.
Den hårda, utländska konkurrensen som ofta även åtföljs av fusk, finns inom vissa delar av transportnäringen, men om vi ser på exempelvis anläggningsfordon och andra transporter som sker inom kommunerna, är det utländska inslaget ännu inte lika påtagligt och i vissa fall obefintligt. Då kan inte utländsk, osund konkurrens åberopas av beställaren som anledning till att man tar det lägsta, och ofta omöjliga, anbudet, anser Patrick Zetterberg.
Var menar du att det huvudsakliga ansvaret för detta ligger?
– Hos beställarna. Även om också privata företag gör på detta vis, menar jag att statliga och kommunala företag som upphandlar transporter måste föregå med gott exempel och betala vad det faktiskt kostar. Vårt samhälle kan inte ha det så att sådana bolag dumpar priserna. Det är svenska, statliga och kommunala företag som piskar svenska åkerier och det är inte hållbart i längden, säger han.
Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) skärpte beställaransvaret för lite över ett år sedan. Nyligen fick vi en första fällande dom för beställaransvaret där DSV Road AB dömdes till företagsbot om 50 000 kronor. Där handlade det om konkreta saker som antalet sändningar och fraktsedlar. Det Patrick Zetterberg talar om här, handlar mer om tidsbrist som leder till fusk, stress genom bland annat omöjliga upphandlingar.
Tror du det skulle bli svårare att få en fällande dom för beställaransvaret om det handlar om exempelvis en jagad anläggningsåkare?
– Ja, det tror jag det blir . Det tror jag inte man kan gå i mål med som det är idag. Utan att vara kunnig i hur avtalen läggs upp och ser ut, menar jag att det kan finnas hinder där. Det ska egentligen inte ens behöva vara en fråga. Statliga och kommunala bolag som upphandlar måste se till att betala för sig. De svenska åkerierna är grunden och samhället behöver dem, avrundar bilinspektör Patrick Zetterberg.