Tusentals barn i Sverige drabbas varje år av trafikolyckor. Även om många barn inte själva skadas fysiskt vid alla krascher så drabbas de av att syskon, föräldrar och närstående har skadats. Vi måste därför se på barnen och deras utsatthet på ett nytt sätt i det nationella trafiksäkerhetsarbetet.
Sitter hemma efter att ha varit på ett mycket ljust och fint sista farväl till en god vän och kollega, Kent "Kenta" Johansson från Vårgårda.
I skrivande stund är det snart slut på en dag som går till historien som en av de bästa i TIA:s historia. Jag menar då åtminstone det TIA där jag sitter med i styrelsen. Och det jag tänker på är utgången av vårt kombinerade informations- och diskussionsmöte i Göteborg den 5 mars.
Ska en rattfull yrkesförare kunna skylla ifrån sig på ett alkolås som han inte ens vet hur det fungerar?
Tidningen Proffs expertkommentator och krönikör, Sven-Erik Alhem, ger sin syn på saken.
Polisen måste bli öppnare i samhället med information till medierna. Nedsläckningen av polisradion när RAKEL-systemet införs kommer inte att tysta medierna. Snarare kommer medierna att använda sig av sociala medier och allmänheten för att få fram uppgifter och fotografier från olycksplatser. Det är viktigare nu än någonsin att redaktionerna ringer mer till vakthavande befäl och informationsavdelningar för att få svar på händelsenyheterna.
Under månaden som gått har jag i internetforum tyvärr läst en del märkliga utlåtanden om TIA samt det jag och alla övriga i styrelsen jobbar för. Jag vill därför inledningsvis förklara, förtydliga och markera hur jag och vi andra i styrelsen vill föra framtida debatter.
En bristfällig hastighetsövervakning på våra svenska vägar har uppmärksammats också från ett EU-perspektiv. Det är alltså inte bara vi trafikanter som kunnat konstatera att risken att åka fast för flagranta hastighetsöverträdelser är alldeles för liten i Sverige.
Jag heter Jörgen Danielsson och har privilegiet att ha ett ovanligt intressant jobb. Jag arbetar för Transport och under ett antal år har jag gett åkare facklig hjälp att tillämpa vårt kollektivavtal. Men med åren har det också blivit allt mer av utredningar kring tillståndet i åkerinäringen i stort.
Nu är vi igång och har ett helt nytt år framför oss. Nu gäller det att ta nya tag i de ämnen som vi i branschen finner problematiska och ibland också helt felaktiga.
Som ni vet, och som vi fått konstaterat, verkar vår regering inte speciellt intresserad av att vare sig besvara våra frågor eller ens behålla skattepengar från transportbranschen i landet. Pengar som bland annat kunde ha använts till att förbättra vinterväghållningen, som ju har varit (och fortfarande är) under all kritik.
Vintermörkret och vintervädret har lagt sig över landet. Vi har börjat vänja oss vid mörkerkörningar och vinterväglag. Snöfall ändras till isiga vägar och mer eller mindre svåra förhållanden att befinna sig i vägtrafiken. Det gäller oss alla.