Mattias Goldmann, vd 2030-sekretariatet, tror på en fossilfri framtid. Mattias Goldmann, vd 2030-sekretariatet, tror på en fossilfri framtid.

2030-sekretariatet bemöter Fordonsjuristens artikel

Fossila drivmedel hotar lantbruket och maten – förnybart skyddar och stärker

”Den som tankar förnybart i stället för fossilt minskar fordonets klimatpåverkan med i snitt 80 procent, omvandlar avfall till en resurs, skapar intäkter för lantbruket och tryggar morgondagens livsmedelsförsörjning”, säger Mattias Goldman, vd 2030-sekretariatet, efter att ha läst Fordonsjuristen inlägg i reduktionspliktsfrågan.

Nyligen publicerade vi en artikel i vilken Fordonsjuristen tar upp reduktionsplikten, ”Inte bara nackdelar med sänkt reduktionsplikt”. Detta fick Mattias Goldman, vd på 2030-sekretariatet att reagera med denna debattartikel.

Han fortsätter. Ingen fråga är för evigt vunnen. Hur många gånger vi än tillbakavisar felaktiga påståenden om att det är värre för klimatet att skaffa elbil än att fortsätta köra fossilbilen, så dyker den upp igen. Och oavsett hur kategoriskt och forskningsbaserat påståendet att biodrivmedel hotar livsmedelstillgången avvisas, så finns det någon aktör som dammar av det.

Denna gång är det Fordonsjuristen som i Dagens Infrastruktur torgför argument som bör ge fossilindustrin glädjefnatt.

Konkret gäller följande:
Biodrivmedlens koppling till höjda matpriser var falskt. För femton år sen steg priset på biodrivmedel och livsmedel snabbt och en konsult på FAO var snabb att mynta begreppet ”food versus fuel” för att påvisa ett samband. Begreppet korrigerades senare till ”food and fuel” – att förnybara drivmedel och livsmedel steg i pris berodde på rekorddyr olja och sättet att bemöta det är att utnyttja rester från livsmedelsproduktionen till att göra biodrivmedel.

Biodrivmedel gynnar jord- och skogsbruket. Självklart är det positivt att kunna sälja sina varor på flera olika marknader jämfört med att enbart vara hänvisade till den ständigt prispressade livsmedelssektorn. Till drivmedelsproduktion duger också spannmål som ratas av livsmedelsindustrin i stället för att bara kasseras får de ett värde.

Biodrivmedel kan hålla åkrar öppna och lantbrukare i gång, så att de snabbt kan skifta till livsmedelsproduktion om behovet uppstår. När alltmer mark lagts i träda, beskogats eller asfalterats, är det allt viktigare, särskilt som vår omvärld blir alltmer osäker.

Merparten av biodrivmedlen är avfall, rester och rent ut sagt skit. HVO tillverkas huvudsakligen av slakterirester, biogas främst av slam från reningsverken. Ett problematiskt avfall blir en resurs, förstås utan att tillgången på mat hotas. En ätbar gröda som faktiskt odlas för biodrivmedel är raps, men den ökar avkastningen av andra grödor; det blir mer ”food” när vi använder mer ”fuel”, så länge det är biobränsle förstås.

Jordbruket och livsmedelsförsörjningen är hotad, men boven i dramat är de fossila drivmedlen som leder till klimatförändringarna som nu mycket snabbt försämrar jordbrukets förutsättningar. Ett tag kunde cyniker tycka att det visserligen är globalt allvarligt men bra för Sverige eftersom lite högre temperaturer här skulle öka avkastningen. Nu ser vi att också Sverige drabbas när nederbörden blir alltmer svårförutsägbar och häftig och värmerekorden alltmer extrema.

Det är därför hela världen på COP28 kunde enas om att världen ska fasa ut de fossila bränslena. Till detta kan vi alla bidra i vår; tanka förnybart som HVO100 eller RME i befintliga dieselfordon, konvertera till biogas, skifta till eldrift när vi köper nytt och ersätta några av våra fysiska resor med distansarbete och webbinarier. Därtill, med särskild adress Fordonsjuristen, tänk efter två gånger innan man ger sig in i debatten på ett sätt som ensidigt gynnar fossila krafter som hotar vår gemensamma framtid.

Mattias Goldmann
2030-sekretariatet