Hur länge har vi känt till innehållet i mobilitetspaketet? Jag menar vi som driver transportföretag av olika slag. Själv har jag försökt att följa utvecklingen under de år som arbetet med att utforma ”paketet” har pågått.
Personligen, och många av mina kollegor, har tidigt förstått att det krävs politiska, nationella åtgärder för att dra full nytta av innehållet i ”reformen”. Vi har förstått det men tydligen inte regeringen. Visst låter det väl märkligt?
Jag vill inte på något sätt påstå att jag är jurist. Men jag har i alla fall förstått att det krävs en del arbete med bland annat våra svenska föreskrifter för att kunna implementera många av de förändringar som mobilitetspaketet innebär.
Den ena (svenska) politikern efter den andra skrävlar oblygt om att man minsann har tagit på sig ledartröjan i arbetet med att utforma mobilitetspaketet och att man därför bör äras för att paketet gick igenom.
Däremot verkar det som att det var viktigare att stå och glänsa i rampljuset än att snabbast möjligt ta det naturliga andra steget, att se till så att reglerna kunde tillämpas nationellt. För vad hände? Jo nu ska vi vänta i ytterligare fyra månader innan reglerna är på plats för svensk del.
”Vi såg det inte komma” kan ju knappast vara en bra förklaring till handlingsförlamningen den här gången. ”Vi var naiva” funkar inte heller. För om någon politiker/minister hade tagit vår bransch på allvar så hade vi inte stått här med ett dysfunktionellt mobilitetspaket idag, februari 2022.
Som jag läste i en artikel idag i Proffs, andra länder har lyckats hänga med i svängarna men inte Sverige. Skandalöst!
I samma artikel läser jag att Sveriges Åkeriföretag och Transportföretagen är både ”glada” och ”positiva”. Hur f-n är det ens möjligt att ha den känslan? Dessa båda institutioner skulle ju laddat för en rejäl spark i skrevet på Eneroth (alltså verbal ”spark”, bör kanske understrykas så att ingen anmäler mig för att ha uppmanat till misshandel).
I stället väljer man att ta mössan i näven och tacka för hans senfärdighet. Skandalöst, igen!
En sak har SÅ och Transportföretagen däremot rätt i, det behövs fler trafikpoliser. Men ingen tror väl på fullt allvar att det i juni kommer att ha löst sig? Möjligtvis om 5-10 år förutsatt att någon faktiskt börjar jobba på ”rekryteringen” nu. Inte i morgon utan nu, i dag!
Vi har världens högsta dieselpris. Vi har skyhöga elpriser. Vi har moms på skatter. Vi har en utbredd kriminalitet. Inte bara i ”utsatta stadsdelar” utan också i vår bransch. Det var svårt att sälja våra tjänster tidigare på grund av att vi anses för dyra. Det finns ju billigare alternativ om vi tittar österut i Europa. Inte har det blivit lättare precis.
Att driva ett åkeri idag är en ständig strid på kniven. Mobilitetspaketet var en strimma ljus i mörkret. Vi är troligtvis många som har suttit här och väntat på februari 2022. Men vad hände? Inget (mer än att drivmedelspriserna fortsätter att slå det ena trista rekordet efter det andra för varje dag som går)!
Vill vi ha en stabilitet i våra logistiska flöden så måste vi stärka den inhemska transportnäringen. Jag trodde i min enfald att pandemin hade fört det goda med sig att vi lärt oss vikten av att vara självförsörjande. Men icke!
Jag undrar var det här ska sluta? På riktigt!
Hans Agnez
Åkeriägare