Poliserna var på utbildning igår den 23 maj, men det hindrade inte bilinspektörerna i Västerås att själva ha koll på trafiken och redan på morgonen tog man in två ekipage på kontrollplats Karleby som båda gav utdelning av den lite ovanliga arten.
Man började med det litauiska ekipaget och kontrollerade färdskrivarens funktion och visst var det något som inte stämde, säger bilinspektör Roger Ogemar.
– Indikationerna vi fick var dock lite förbryllande och ledde till att vi till sist blev tvungna att plocka bort kitasgivaren (givaren till färdskrivaren som sitter på växellådan /reds. anm.) för att göra ytterligare undersökningar, säger han.
Normalt är det ingen svår sak eftersom fordonet står över en grop, men den är just nu oanvändbar varför det blev till att lägga sig på marken och krypa in under lastbilen.
– Dagens lastbilar lämnar inte mycket utrymme undertill för bilinspektörer, konstaterar Ogemar och skrattar. Inte ens dem av den mindre modellen.
Han förklarar att kitasgivaren finns i modell generation ett och 2012 kom generation två som ska vara mer magnetsäker och att dessa två modeller ger olika indikationer när de kontrolleras. Därför måste man veta vilken modell av givare det är bilen har och att det är den som hör ihop med just den bilens färdskrivare.
– När vi fått loss givaren och kunde läsa det instansade givarnumret, ringde vi till KG Sandström i Sundsvall som kunde konstatera att den var av generation två, säger han.
Bilens första givare hade tidigare gått sönder och då ersatts av den nyare givarmodellen som sedan parats ihop med färdskrivaren, men man hade missat att ändra givarnumret i färdskrivarens mjukvara.
– Därför fick vi uppgift i färdskrivaren om att det var den äldre givaren som satt där, fast de monterat en nyare och det har betydelse för hur vi läser av skrivarens funktioner vid en kontroll, förklarar Ogemar.
Därmed var alla frågetecken uträtade och trailern fick ställas av medan ombesiktning av färdskrivaren gjordes.
Det turkiska ekipaget hade analog färdskrivare och detta hade föraren använt till sin fördel på ett smart sätt, trodde han. Ogemar tog in honom efter att ha legat bakom honom i 110 km/h, något som väckte intresset.
– Föraren var glad och trevlig, men jag fick ta in hjälp av tolk när frågorna blev tyngre, säger han. Det visade sig nämligen att han hade endast ett diagramblad i bilen.
Föraren hade lastat i Istanbul den 12 maj och därefter hade han inte haft en enda ledig dag och han erkände sedan att han varje dag hade kastat färdskrivarbladet för att ingen skulle kunna spåra hur han kört och skriva böter på grund av det.
– Till slut erkände han alltså att han kört för fort, för länge och vilat för lite, men han underströk att han aldrig varit trött när han körde, säger Ogemar.
Att kasta färdskrivarbladen var inte så smart som han först trott. Turkiet är nämligen inte medlemmar i EU.
– Därför måste de ha ett CEMT-tillstånd som åtföljs av en färdbok och den biten hade föraren uppenbarligen missat, säger han. Färdboken var nämligen korrekt ifylld och vi kunde spåra hur han faktiskt hade kört.
Därmed kunde en sanktionsavgift på 3 000 kronor utfärdas och fordonet klampades för att vila skulle tas ut.
Karleby ligger mitt emellan Enköping och Västerås utan toalett och affär, så föraren fick välja mellan att klampas vid affär eller toalett.
– Han valde affär vilket finns närmare Västerås, men trailern fick han ställa av på Karleby, säger Ogemar.
Klockan 14.30 i eftermiddags (onsdag), låstes klampen upp och därmed kunde en nu 3 000 kronor fattigare turkisk förare rulla vidare mot sin slutdestination Solna.