Krönikor

Dålig mat en trafikfara?

Akut lunchhunger drev igår in mig på en vägkrog av sunktyp. Det fanns inget alternativ på många mil. Av erfarenhet vet jag att jag kommer avsky allt med stället: maten, inredningen och till och med personalen. Lukten av snuskigt fritösfett slår emot mig när jag öppnar dörren. De plastklädda stolarna skulle behöva en rejäl omgång med rengöringstrasan. Trasan drabbar istället de trista borden, som en ung och intill döden uttråkad tjej svabbar med en disktrasa som då och då doppas i en stor sylthink tömd på sitt ursprungliga innehåll och istället fylld med grått smutsvatten.

Lastbilar ? en sunkig bransch

Jag var på fest i lördags. Eller fest förresten, snarare lite större middagsbjudning. Lite finare också. Kavajer och skjortor, klänningar och förvånansvärt många pyjamasliknande dambeklädnader som jag fick lära mig heter byxdress (blus + byxor i glansigt tyg). Jag kände mig inte helt bekväm men var av olika anledningar tvungen att stanna kvar.
En lagom förfriskad herre frågar över kaffet vad jag jobbar med. ?Tunga transporter?, säger jag. ?Lastbilar alltså? säger han och skrattar eftersom han tror att jag skojar. Man jobbar inte med lastbilar i hans värld. ?Ja?, säger jag. Han funderar på hur han ska bemöta detta, försöker komma på något trevligt att säga. ?Sunkig bransch det där?, blir kommentaren.

Har antalet idioter reducerats?

Ofta indelas trafikanter på våra vägar subjektivt i ?idioter? och vi andra, som inte kan inordnas under den negativa benämningen. När någonting inträffat i trafiken eller ett tillbud nästan hänt är många av oss inte sena att döma och att göra en uppdelning i ?vi och dom?. ?Hur f-n kör den idioten egentligen?? har väl en och annan av oss tämligen okritiskt hört uttalas antingen av oss själva eller av någon förare som vi åkt tillsammans med. Mer sällan förekommer vad jag vet självfördömande uttalanden som: ?hur illa kör jag egentligen: nu höll jag ju på att orsaka en olycka igen! Jag måste nog börja ta några körlektioner för att bygga på min bristande kompetens.?

Stefan ? en vägens riddare

Stefan Lindkvist är en stolt yrkesförare inom den tunga åkerinäringen i Sverige. Han har framfört sitt tunga fordon under många långa mil genom åren såväl inom landet som på kontinenten. Stefan är 41 år gammal och far till två barn, 9 och 11 år gamla. Han känner stort ansvar, inte bara för sin familj, utan också för andra människor. Inte minst för alla dem han dagligen möter i olika trafiksituationer, dessvärre många gånger farofyllda och otrevliga.