Ibland hamnar en dom framför ögonen på mig som känns märklig. Gäller inte så sällan på trafikområdet. Jönköpings tingsrätt behandlade i mål B 2469-13 frågan om en hastighetsöverträdelse (158 km/h på 90-sträcka) i Gislaveds kommun. Den unge personbilsföraren påstod att han befunnit sig i en nödsituation och därför skulle vara fri från ansvar.
Vart är den svenska trafikpolisen på väg? Polisen är inte på vägarna för att kontrollera den tunga trafiken som de är utbildade till. Jag läste i en tidning en artikel, där chefredaktören hade ställt ett antal frågor till en av de ansvariga inom trafikpolisen. Det var nedslående läsning för mig som tror på den goda trafikpolisen. Endast 190 trafikpoliser, av landets cirka 20 000 poliser, med kompetens att kontrollera den tunga trafiken ska arbeta med denna uppgift. Men det är inte många som får arbeta med sitt uppdrag. Fortlöpande omplaceras dessa poliser till andra prioriterade uppdrag som IT-brottslighet och arbete mot den den grovt organiserade brottsligheten.
Som de flesta antagligen har noterat, har våren kommit - och snön smälter undan. Detta är ju normalt sett något som man blir glad och upprymd av, men vad är det vi får se? Jo, nedskräpade parkeringar, fördärvade rastplatser och industriområden som rent ut sagt ser för jävliga ut. Till detta lägger vi toaletter längs våra vägar som inte går att använda. De är helt enkelt för grisiga?
Åkerinäringen är en förutsättning för att det moderna samhället ska kunna fungera. För ett exportland som Sverige måste högklassiga lastbilstransporter samverka med järnväg och sjöfart på bästa sätt. Tyvärr har åkeribranschen kommit att präglas av utbredd illojal konkurrens och fusk. Skrupelfria arbetsgivare tvingar chaufförer att ligga ute på vägarna i veckor med löner långt under gällande avtal.
Många har hört av sig för att berätta hur de upplever situationen på vägarna efter mitt inlägg i debatten om de utländska chaufförerna. Det uppskattar jag, och jag har stor förståelse för dem som berättar att det är jobbigt ute på vägarna. Konkurrensen är tuff, särskilt i delar av branschen. Tyvärr är det många politiker som utnyttjar den frustration som finns för en tveksam agenda, när vad branschen egentligen behöver är mer av klassisk moderat politik, med lag och ordning, konkurrens och öppenhet.?
Det märks alltmer att vi är inne i ett viktigt valår. Supervalår kallar många det. Gillar inte begreppet. Tycker det får räcka med valår. I varje valrörelse planeras och kampanjas det. Och tjänas pengar. Strateger och konsulter frodas. Ibland med mindre lyckade resultat. Väljare är vaksamma. Alls inte dumma. Vi är präglade av ett ständigt ifrågasättande av skrikig TV-reklam som ofta får motsatt verkan än den avsedda. Det är inte helt enkelt att påverka väljare genom till synes smarta säljknep. Sådant går inte så lätt hem i stugorna.
Fredagen den 28 februari kom det vi alla, eller åtminstone de flesta av oss, väntat på. Transportstyrelsens förslag som ska förbättra situationen för alla seriösa aktörer inom vägtransportbranschen. Ett förslag som ska ut på remiss ? för att senare (förhoppningsvis) klubbas igenom.
Efter en något förlängd julledighet här i min lilla krönikehörna, är jag åter på plats.
På senare tid har jag läst en hel del reportage, bland annat i tidningen Proffs och på tidningens hemsida, om alla skumraskaffärer som vår bransch tycks suga åt sig som en magnet i järnfilspån.
Rättsligt händer något varje dag som väcker uppmärksamhet. Nyligen har jag varit i Luleå och Piteå och följt styckmordsmålet från Boden, där domen kom häromdagen. Den 22-årige tilltalade befanns skyldig till mord och fick fängelse i fjorton år. Den mördade unga kvinnans anhöriga får ett livslångt lidande.
Vem bryr sig? Billigast får köra oavsett kvalité och säkerhet. Vad blir konsekvensen?
När jag följer den negativa brottsutvecklingen, blir jag irriterad. Ökningen med 47 procent av anmälda angrepp mot transportnäringen mellan 2012 och 2013, till och med oktober.