MÅNADENS LEDARE
Trafikpolis Sören Johansson menar i tidningsartikeln att förare från tredjeland ofta saknar kunskap om både kör- och vilotider och om kraven på lastsäkring. Detta trots att förartillståndet ska vara ett intyg som garanterar att föraren har rätt kompetens.

Osund ”chaufförsimport” riskerar slå ut åkerierna i EU?

I månadens nummer av Proffs kan du bland annat läsa en hel del om branschens kvinnliga chaufförer. Sanningen är att detta inte på något sätt hade planerats i förväg, det bara föll sig så efter att ha sammanställt materialet som levererats in från tidningens duktiga medarbetare ”ute på fältet”. Det är med stor glädje vi konstaterar att tjejerna blir allt fler!

Vi har även satt luppen på Polen och de polska myndigheternas mycket frikostiga inställning till att öppna upp sin arbetsmarknad för tredjelandsmedborgare.

Under arbetets gång med artikeln, har vi genom olika undersökningar och rapporter kunnat konstatera att i princip samtliga EU-medlemsländer har likartade bekymmer med att rekrytera lastbilsförare. Läget ser inte heller ut att bli bättre framöver.

I Spanien är omkring 72 procent av chaufförerna över 50 år gamla. 32 000 är mellan 60 och 64 år.

I Tyskland konstaterar man att omkring 66 procent av landets förare kommer att gå i pension inom 15 år. Dessa siffror kommer från det tyska speditörsförbundet DSLV.

I Storbritannien är medelåldern på en chaufför 55 år. Endast två procent av de brittiska förarna är under 25 år.

I Polen saknas 100 000 chaufförer och cirka 80 procent av de polska transportföretagen säger att de har ständiga eller periodvisa problem med att hitta förare till sina lastbilar.

Som framgår av artikeln i den nu aktuella tidningen, har man uppenbarligen valt att lösa det problemet genom att i en mycket stor omfattning ge förare från tredjeland förartillstånd. Under 2017 utfärdade de polska myndigheterna 65 192 sådana tillstånd.

Att detta löser problemet på kort sikt är mycket möjligt. Men på längre sikt riskerar det gränslösa utfärdandet av förartillstånd att slå hårt mot EU:s möjligheter att bli självförsörjande på chaufförer.

I takt med att billig arbetskraft ”importeras”, skapas utrymme för speditörer och förmedlare att pressa transportpriserna ytterligare. Och på sikt lär det naturligtvis inte finnas ekonomiska möjligheter att anställa chaufförer på vettiga villkor.

Aspök


På årets lastbilsmässa på
Elmia hördes ofta under de olika seminarierna att ”vi måste börja tala väl om branschen”. Personligen lade jag pannan i djupa veck när jag funderade på innebörden av det uttrycket. Menar man att vi ska ljuga om verkligheten – eller åtminstone inte berätta riktigt allt om den?

Då, i augusti, kände jag inte till hur illa ställt det var med förartillstånden. Idag vet jag, och därmed blir jag ännu mer konfunderad över om lösningen på rekryteringsproblemen verkligen är så enkel att det bara är till att ”börja prata väl om branschen”.

Nja, nu får ”någon” nog allt börja tänka till lite mer och dessutom bör man vara beredd på att kavla upp skjortärmarna och börja jobba med problemet på riktigt. Vackra ord löser inget, även om de är ackompanjerade av taktfasta ryggdunkar på mörkblå kostymer.

När man lyssnar på tongångarna från speditörshåll, får åtminstone jag känslan av att transportbehovet i hela EU ökar. Rätta mig gärna om jag har fel. Pilen pekar i princip ständigt uppåt och har gjort så under en längre tid. Ändå pressar man åkerierna ersättningar på ett nära nog hänsynslöst sätt.

Detta går emot alla affärsmässiga normer då verkligheten istället borde vara att transportpriserna ökade. Ungefär som elpriserna. När folk behöver strömmen som mest, är den som dyrast. Alltid.

Kör försiktigt!
Göran Rosengren, chefredaktör

Ts H1

Om artikeln

Publicerad: 2018-11-23 10:33
Kategori: Ledare
Taggar: eu Förartillstånd Polen Schysta villkor