Miljöpartiet får en vågmästarroll i Stockholms styre för tredje mandatperioden. En av ambitionerna i den gröna politiken är en nollvision för förtida dödsfall orsakade av partiklar. M Sverige invänder mot att politiker pekar ut bensin- och dieselbilar som orsak och efterlyser ett underlag som visar var luftproblemen är störst, vad som orsakar dem och vilka åtgärder som kan motiveras.
Ett förbud mot bensin- och dieselbilar i hela innerstaden har diskuterats sedan Transportstyrelsen tog upp det som ett exempel i rapporten Miljözoner för lätta fordon 2017. Enligt den dåvarande beräkningen skulle hälso- och miljövinsterna uppgå till 330 miljoner kronor över tio år, eller omkring 33 miljoner kronor per år. Kostnaden beräknades till 9,4 miljarder kronor.
M Sverige hänvisar till miljöbalkens proportionalitetsprincip och anser att nyttan måste vägas mot kostnaden och den försämrade tillgängligheten för bilägare och boende. Förbundet bedömer också att övergången till eldrift kan hinna göra större miljönytta innan en sådan zon skulle kunna införas.
– Möjligheten att ha råd med en elbil är inte större bara för att man bor i Stockholm, säger Carl-Erik Stjernvall, hållbarhetsansvarig på M Sverige.
Förbundet pekar på att det fanns olika uppfattningar inom staden om behovet av en miljözon på Hornsgatan. Enligt M Sverige visade stadens egen utredning att gränsvärdena redan klarades med den befintliga miljözonen för tung trafik. Förbundet ifrågasätter också behovet av en zon för lätta fordon i City.
Enligt M Sveriges genomgång gjorde trafikkontoret ingen bullerberäkning eftersom bullret bedömdes vara försumbart på gator med 30 kilometer i timmen. Förbundet uppger också att normen för kvävedioxid redan klaras genom att fordonsparken förnyas.
När det gäller partiklar av typen PM10 framhåller M Sverige att vägslitage och bristande vårstädning påverkar halterna även när bilar och bussar går på el. Förbränningsmotorer bidrar till partikelutsläppen, men partiklar bildas också när fordon nöter på sand från halkbekämpningen på trottoarerna och när däck och bromsar slits. Förbundet lyfter även fram fjärrvärme, besökande kryssningsfartyg och tunnelbanan, där hundratusentals personer vistas varje dag.
Enligt M Sverige har Region Stockholm och SL bedömt att en inbyggnad av tunnelbanans perronger skulle kunna förbättra partikelhalterna, men att åtgärden skulle bli för dyr. Stjernvall vill att politikerna väger kostnaderna på motsvarande sätt när de överväger att begränsa biltrafiken. Han efterlyser en utredning som visar behovet i olika delar av staden innan bilberoende invånare får bära kostnaden för åtgärder som går längre än vad dagens gränsvärden kräver.
M Sverige vill att restriktioner används tillfälligt när gränsvärden riskerar att överskridas. Förbundet hänvisar till Oslo som exempel på hur begränsningar kan aktiveras under enskilda dagar. Ett generellt förbud skulle enligt M Sverige medföra oproportionerligt höga kostnader för dem som behöver använda bil i Stockholm