På tal om valrörelsen. Om jag får lov att önska något så är det valkampanjer som inte är formulerade av vassa marknadsföringsbyråer och diverse strateger och självutnämnda experter inom de politiska partierna, som hellre formulerar populistiska slogans snarare än löften som faktiskt kan infrias. Alltså att vi väljare inte blir fullmatade med löften om en transportbransch som ska ”bada i guld” och där man målar upp ett regnbågsland där lastbilarna rullar runt bland rosaskimrande moln.

Att man inte med slipad retorik använder sig av gyllene löften som agn i röstfisket – för att därefter falla tillbaka i samma spår som tidigare.

Jag hade personligen uppskattat om man från politiskt håll vore något mer verklighetsnära, konkret, nyanserad och balanserad under valrörelsen.
Man kan alltid önska, men hur stor är sannolikheten att det blir så?

Jag anser att det får vara nog med ”snack”. Nu vill vi ha verkstad och politiker som vågar bege sig ut i verkligheten för att med egna ögon se hur det förhåller sig, istället för att sitta på sitt kontor och läsa utredningar och lyssna på myndighetschefer som inget annat vill än att försvara sin existens genom att inte ge ministrarna en sanningsenlig bild över den situation som de facto råder på många håll i branschen.

Prata med trafikpoliser, bilinspektörer, tullare, kustbevakare och så vidare. Gärna med nyss nämnda tjänstemän med så lite guldbrodyr som möjligt på axlarna.

Jag förstår att man som riksdagsledamot och/eller minister säkerligen har ett späckat schema de allra flesta dagarna. Men jag vågar faktiskt lova att det är väl investerad tid att försöka skapa utrymme för studiebesök på till exempel en kontrollplats under ett helt arbetspass, inte endast en ynka uppstyrd och välregisserad timme.

Vi som dagligen arbetar med vägtransporter – alltså ni som kör, arbetar på en spedition eller vi som sitter på en tidningsredaktion, känner mycket väl till vad det är som händer på våra vägar. Att det dagligen utförs olagliga transporter med bristfälliga fordon. Att chaufförer och bilister kör drogpåverkade. Att det smugglas och körs farligt gods utan vare sig dokumentation eller tillräcklig lastsäkring.

Inga nya lagar eller mobilitetspaket i världen kan komma tillrätta med dessa problem.

Inte heller förhindrar lagarna att det transporteras skjutvapen och sprängmedel. För sanningen å säga så skiter busarna fullständigt i både lagar och regler – så enkelt är det!
Upptäcktsrisken måste öka. Det ska vara nervöst att vara kriminell. Eller åtminstone ska det vara stor risk att man hamnar bakom galler om man bär sig dumt åt.

Likaså måste beställaransvaret skärpas – mer än på pappret. Det måste ställas högre krav på alla som bedriver transportverksamhet – i alla led.

Det är inte okej att en speditör ska klara sig undan genom att daska sin ”code of conduct” i bordet så snart man ställer frågor om en olaglig transport som körts i vederbörandes regi.
Det är verkligen hög tid att börja ställa krav. På riktigt!

Jag har nämnt det tidigare men gör det igen: Inför en sjätte obligatorisk YKB-kurs för alla som pysslar med internationella transporter. Chauffören ska gå den, men även speditören.
Okunskap ska inte betyda att man får ”grön kort” genom vårt rättssystem!

Förhoppningsvis har du som läser dessa rader snart möjlighet att ta några veckors ledigt. Vi ”konsumenter” är däremot väldigt bortskämda med att transporterna alltid rullar på, liksom att sjukhus, butiker och andra viktiga verksamheter alltid är tillgängliga. Tack till er alla som håller Sverige igång – och ha en riktigt skön sommar!