MÅNADENS LEDARE

Hur svenska är våra svenska dragbilsåkerier – egentligen?

I kölvattnet av de artiklar som vi publicerar på nätet, på temat ”Transportfusket i fokus”, är det vanligt att branschfolket i kommentarerna vid respektive artikel vill att speditörer och transportköpare i större utsträckning använder sig av svenska åkerier. När jag besöker trafikpolisen i Helsingborg i början av april, råkade jag komma mitt i en ”svenskinsats” - som var temat för dagens kontroll.

Uttrycket ”svenskinsats” är mitt eget påhitt, vilket grundar sig på att polisen enbart lotsade in svenskregistrerade dragbilar för kontroll. Men hur ”svenska” är egentligen dessa transportörer?

Om jag räknade rätt så rullade 12-13 ekipage in under de timmar jag var där. Två av dessa var bemannade av svenska medborgare. De övriga kördes i många fall av förare från östra Europa.

När vi på redaktionen i efterhand gör en djupare kontroll av åkeriföretagen som äger de kontrollerade fordonen, kan vi konstatera att flera av dessa har startats upp under 2018. Många drivs av personer med rötter i främst Makedonien och Bulgarien. Man kan så klart bara spekulera i anledningen till det och jag dristar mig faktiskt till att just spekulera.

Att de seriösa åkerierna inom fjärrsegmentet möter en allt tuffare konkurrens är ett faktum som ingen med baskunskaper inom vägtransporter kan säga emot. Med ”seriösa åkerier” menar jag alla åkerier oavsett nationalitet.

Det transportfusk som vi ofta skriver om kan i många fall antas handla om organiserad brottslighet. De mindre nogräknade åkerierna drar sig inte det minsta för att fuska med såväl skatter och avgifter som med löneutbetalningar och lönesättning i allmänhet. Diesel stjäls, man fuskar med fordonsbesiktningar och det görs inbrott i lastbärare. Listan kan göras oändligt lång.

Den som får betala priset är vi som anser oss tillhöra kategorin ”hederliga medborgare”.

Hultsteins


Att fusk föder fusk är
ett vedertaget begrepp med hög sanningshalt. Att svenskregistrerade lastbilar körs av östeuropéer är inget fusk i sig, däremot eldar det på löneutvecklingen i negativ riktning liksom att transportpriserna ständigt pressas nedåt. Det blir med andra ord allt svårare, rentav omöjligt, för ett seriöst åkeri att bedriva en vinstgivande verksamhet med korrekt avlönad personal.

Svårare än så är faktiskt inte matematiken.

Kör- och vilotidsbrott är vanligt förekommande i ovanstående verksamhet vågar jag påstå. Frivilliga överträdelser, eller påtvingade? Bådadera! Förarna vill så klart tjäna så mycket pengar som möjligt, liksom åkerierna. Modern slavhandel, för använda ytterligare ett slitet uttryck.

Vi i Sverige kan konstatera att vår trafikpolis gör ett enastående jobb. Många poliser som jag och mina kollegor har kontakt med visar dagligen prov på ett engagemang i – och intresse för – sin arbetsuppgift. Tyvärr tvingas de ofta jobba i stark motvind eftersom trafikpolisen är en grupp inom Polismyndigheten som inte sällan blir styvmoderligt behandlad.

Vän av ordning är så klart tacksam för polisernas målmedvetna arbete, men jag kan inte låta bli att tänka tanken hur det kunde ha sett ut om fler myndigheter blandade sig i kontrollverksamheten ute på vägarna. Naturligtvis är det en fråga om resurser även hos andra myndigheter, där man högst troligt dras med samma typ av personella problem som inom Polismyndigheten.

Men nog är det väl en intressant tanke..?

Göran Rosengren
Chefredaktör

Daf

Om artikeln

Publicerad: 2019-04-26 08:30
Kategori: Ledare
Taggar: kriminalitet Skattebrott Svenska åkerier Trafikpolisen Transportfusk Vägbrott