Jan Östman fortsätter. En allvarlig och oroande praxis har uppstått hos Transportstyrelsen där medborgare som blivit friade av domstol utsätts för en ny, godtycklig och kränkande process.
Det handlar om personer som har förlorat sina körkort efter två förhöjda värden av PEth-prov, ett prov som visar att du dricker alkohol, men inte när och inte hur mycket eller om du alls kör onykter. PEth-prover som enda grund för körkortsåterkallelse har underkänts av kammarrätten som ansett att bevisningen inte är tillräcklig eller att provtagningsförfarandet var felaktigt.
Ändå finns det fortfarande läkare som insisterar på att PEth-prov är bra. Frågan är hur många av dessa läkare som vet att personen enligt lag måste informeras innan ett extra prov tas?
Individen har alltså, enligt domstol, inte gjort sig skyldig till det den anklagas för. Körkortet ska återlämnas.
Men, i stället för att följa domstolens utslag sätter Transportstyrelsen i gång en egen, parallell utredning. De skickar ett brev till den aktuella personen och informerar om att hen nu skickas till socialtjänsten för en utredning om ”lämplighet att inneha körkort” – om hen vill slippa ta om hela sitt körkort med halkkörning och allt annat. I brevet specificeras att hen måste uppvisa ett läkarintyg som utesluter demens och kognitiv störning.
Låt oss vara alldeles tydliga – dessa personer har ingen tidigare diagnos inom detta område. Deras enda ”brott” är att de en gång misstänkts för missbruk, en misstanke som alltså en oberoende domstol ogillar.
Detta är ett grovt övergrepp från statens sida av flera skäl.
1) Rättsstatens underminering. Kammarrättens beslut bör vara slutgiltiga. Att Transportstyrelsen, som är en förvaltningsmyndighet, effektivt sätter sig över domstolen och säger ”ni kan vara fria, men vi tror er ändå inte” är en direkt utmaning mot rättsstatsprincipen. Det skickar ett olyckligt budskap om att myndigheten anser sig veta bättre än domstolarna.
2) Medicinsk friskrivning på godtyckliga grunder. Att kräva ett läkarintyg för specifika, allvarliga neuropsykiatriska sjukdomar utan minsta grund i journaler eller tidigare upptäckter är inte bara godtyckligt – det är medicinskt oetiskt. Det lägger en onödig börda på sjukvården och skapar onödigt lidande för den enskilde som nu tvingas genomgå en utredning för att bevisa att den inte har en sjukdom den aldrig av läkare diagnosticerats med.
3) Kränkning och psykisk påfrestning. Att plötsligt bli anmäld till socialtjänsten och ombedd att undersöka sig för demens är djupt kränkande och kan orsaka stor ångest. Det sätter en stämpel på personen som ”icke lämplig” utan att det finns några som helst belägg för det. Det är en kollektiv bestraffning av dem som vågat bestrida ett körkortsåterkännande.
Vad är motivet? Ja, man kan och bör fråga sig varför detta sker. Har Transportstyrelsen en bristande tillit till domstolarna? En överdriven byråkrati som måste kryssa av alla möjliga risker? Eller ett försök att avskräcka från att överklaga beslut genom att göra processen så plågsam som möjligt? Oavsett motivet är proceduren oacceptabel.
Att bli friad av en domstol ska betyda att ärendet är avslutat. Punkt. Det ska inte vara början på en ny, än mer förödmjukande kamp mot en myndighet som vägrar ge med sig.
Regeringen och generaldirektören för Transportstyrelsen måste omedelbart se över denna praxis. Rättssäkerheten för den enskilde måste stå i centrum. En medborgare som är friad av domstol ska inte behöva bevisa sin kognitiva hälsa för att få tillbaka en grundläggande rättighet. Det är dags att sätta stopp för detta övergrepp och återställa tilltron till att myndigheter följer domstolars beslut.
Jan Östman