Denna gång har Thomas Morells debattartikel utlösts av svaret Transportstyrelsen gav på om varför de skickar personer till utredning hos socialtjänsten. ”Vi skickar ingen till socialtjänsten”, svarar Transportstyrelsen. Samtidigt innebär att neka besöket hos socialtjänsten stora kostnader för exempelvis att ta ett helt nytt körkort.

Thomas Morell fortsätter. Det går att läsa innantill i brev från Transportstyrelsen till aktuella personer där de begär att socialtjänsten ska utreda en person och i brevet uttalas dessutom ett hot: ”Om du inte medverkar i utredningen kommer vi att fatta ett beslut utifrån den information som finns i ärendet. Det kan innebära att vi avslår din ansökan om körkortstillstånd”.

Längre ner i artikeln svarar Transportstyrelsen enligt följande, ”När vi inhämtar yttrande från socialnämnden gör vi det för att utreda de personliga förhållandena, som till exempel opålitlighet i nykterhetshänseende (det kan röra sig om domar för rattfylleri)”.

Den senare delen av svaret visar hur Transportstyrelsen rimligen borde agera om det finns anledning att inhämta ett yttrande från exempelvis socialtjänsten. Men, det är inte så brevet till individen är formulerat utan där ska individen underkasta sig en utredning av socialtjänsten.

Svaret till Proffs visar med tydlighet att Riksrevisionen kritik mot styrningen av Transportstyrelsen är befogad. Det tycks vara herrarnas fria åkning i verksamheten.

Låt mig utveckla resonemanget lite. Kammarrätten fastslog i juni månad att två PEth-tester med förhöjda värden inte kunde ligga till grund för körkortsåterkallelse. Kammarrätten ansåg också att Transportstyrelsens utredning var undermålig och påtalade att Transportstyrelsen har bevisbördan. Domen var en tydlig knäpp på näsan för Transportstyrelsen.

Har Transportstyrelsen tagit lärdom av detta? Nej, uppenbarligen inte. Nu har man hittat på att skicka människor till kommunernas socialtjänst för utredning angående deras alkoholvanor. Det gör man trots att individen inte har någon diagnos gällande missbruk eller skadlig konsumtion av alkohol.

Transportstyrelsen har uppenbarligen inte gett upp och man ägnar sig åt ren hetsjakt på människor som inte har begått något brott. Det är trots allt inte en brottslig handling att ha en trevlig kväll i glada vänners lag – än så länge.

Det är i sammanhanget lämpligt att påminna om Transportstyrelsens egen författningssamling, TSFS 2010:125 17 kap. 5§, där återfinns följande text när det gäller bedömning av individens förmåga att köra motordrivet fordon, ”Läkare med specialistkompetens i psykiatri eller annan läkare med specialistkompetens med god kunskap om och erfarenhet av missbruksfrågor”.

Transportstyrelsen skickar alltså människor till kommunernas socialkontor, människor som inte har ett dokumenterat missbruk. Kammarrättens dom är tydlig, två PEth-tester är inte nog för att återkalla ett körkort. Likväl skickar alltså Transportstyrelsen människor utan dokumenterat missbruk till socialkontor för utredning av deras missbruk, ett missbruk som inte finns. Ett rejält klavertramp, men det blir värre.

I förvaltningslagen (2017:900) §5 finns följande lydelse: ”Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot.”

Den skrivningen ställer tydliga krav på Transportstyrelsen att de inte får vidta åtgärder om de inte är proportionerliga. Här kan man med fog påstå att Transportstyrelsen har gått utanför sina befogenheter när man skickar människor till socialkontor för utredning av ett missbruk som inte existerar. (Diagnos saknas av specialistläkare.)

Transportstyrelsen försvarar sitt agerande med att hänvisa till §8 körkortsförordningen (1998:980) och följande lydelse: ”Transportstyrelsen får vid handläggningen av en ansökan om körkortstillstånd begära in ett yttrande av Polismyndigheten, Kriminalvården, en socialnämnd eller någon annan myndighet som bedöms kunna lämna upplysningar av betydelse för ärendet.”

Det är uppenbart att Transportstyrelsen inte förstår innebörden av texten i lagstiftningen.

Ett yttrande av Polismyndigheten, Kriminalvården eller en socialtjänst, det är en helt annan sak än en begäran om utredning. Ska Transportstyrelsen börja skicka människor till Polisen för att utreda hur personer förhåller sig till brott? Eller ska de skicka människor till kriminalvården för att utreda om de kan tänka sig att sitta av en månad eller två på Kumla? Javisst jag raljerar, men ärligt talat, kan man göra annat?

I texten finns en viktig del som Transportstyrelsen uppenbarligen bortser från: ”lämna upplysningar av betydelse för ärendet”. Polisen, Kriminalvården, socialnämnden eller annan myndighet kan lämna uppgifter där en individ varit föremål för en utredning eller åtgärd, det är det texten syftar på.

Med den logik Transportstyrelsen använder sig av i exemplet som redovisats i tidigare artikel, kan Transportstyrelsen helt plötsligt börjar skicka människor till Polisen. Detta för att begära en utredning om individens förhållande till hastighetsgränser innan det utfärdas ett körkortstillstånd. Jämförelsen är logisk och visar med tydlighet Transportstyrelsens sätt att läsa och förstå lagstiftningen.

Frågan om Transportstyrelsens ledning och dess förmåga att styra verksamheten är mer aktuell än någonsin.

Sverigedemokraterna
Thomas Morell