Såväl Sveriges Åkeriföretag som åkerier, förare och många politiker har hissat mobilitetspaketet till skyarna. Hurra för framgångarna! Nu ska allt bli hur bra som helst, speciellt då för dagens underbetalda och hårt utnyttjade chaufförer främst från öst.
Det är förvisso semestertid, men jag vill mena att det blev väldigt tyst efter att applåderna lagt sig i början av den här månaden. Vad händer nu då? Finns det en plan för hur man ska kontrollera att de kommande reglerna följs?
Jag har förstått både genom tidningsartiklar och egen erfarenhet att trafikpoliserna blir färre för varje dag som går. Det är inte så svårt att räkna ut att ekvationen inte kommer att gå ihop. Mycket av det som omfattas av mobilitetspaketet ser ju bra ut men det är troligtvis ingen enkel uppgift att kontrollera. Och vem ska kontrollera?
Idag och rent historiskt så har ju många speditörer, åkerier och chaufförer fuskat med ta mej f-n allt som man kan fuska med. Kommer det att förändras genom en namnteckning på ett papper i Bryssel? Skulle inte tro det! Om tio år kommer någon högt uppsatt politiker antagligen att säga att ”vi var naiva”.
Vi som lever med uppfattningen att vi tillhör de seriösa företagarna måste nog trycka i korken på champagneflaskan igen och fundera över hur vi ska göra för att få politikerna att förstå allvaret. För ärligt talat tror jag inte att det är många i riksdagshuset som begriper allvaret.
Jag har drivit mitt åkeri i ganska många år vid det här laget. Jag har upplevt både goda och dåliga tider. Så är det att vara företagare, inte bara i transportbranschen. Men den ständiga oron över att tappa uppdrag till snyltare och notoriska svartåkare gör livet surare än nödvändigt. Det måste till ett seriöst, politiskt grepp för att få skeppet på rätt köl igen.
Corona har ställt till med mycket elände. Det kanske mest ”positiva” med pandemin är att det har blivit glasklart hur sårbart samhället är när man inte har inhemska resurser som kan tillgodose de behov som finns i det egna landet. Återigen, inte bara inom transportbranschen.
Med detta bakom örat vill jag att varje politiker med minsta uns av ansvar att ta tag i vår branschs framtid. Och då inte bara genom att prata.
Tack för ordet!
Hans Agnez, åkeriägare