Var går gränsen för lågprisåkerierna?

För några timmar lyckades fokus hamna på våra svenska lastbilsförares föga avundsvärda situation vad gäller lönedumpning och rädsla för att hela branschen på så sätt ska utarmas. I "Uppdrag granskning" på TV4 och i SVT:s "Debatt" fick bland annat chauffören Freddy Welle nyligen chansen att klä sin oro i ord.

I "Debatt" fanns flera namnkunniga så kallade experter i panelen. Bland annat Göran Lindström, forskare i industriell teknik. Han verkade inte se några som helst problem i det som håller på att hända utan drar istället paralleller till den svenska textilindustrin och att vi idag inte längre har några svenska yrkesmässiga sömmerskor. Så om de svenska chaufförerna skulle försvinna, hade förmodligen Lindström inte sörjt speciellt länge.

Alla vill hem

Åkeriägaren Thomas Arvidsson hävdar i SVT:s "Debatt" att det inte längre finns några svenskar som vill ta chaufförsjobb som innebär att man inte kommer hem till sin familj på kvällen. Och ungefär samma förklaring gav åkaren Kalle Andreasson i TV4:s "Uppdrag granskning". Detta kallade Freddy för rent skitsnack.
De politiska representanterna körde sin egen "debatt" och socialdemokraternas Ylva Johansson skyller inte helt oväntat den uppkomna situationen på alliansen.

Simultantolkar?

Oavsett vems felet är och om det finns svenskar som vill ligga ute på vägarna eller ej så har vi ytterligare flera dimensioner i problematiken. Trafiksäkerheten är en kanske bortglömd faktor.
Jag menar inte att utländska förare kör sämre än svenskar. Men jag vet att många organisationer lägger ner ett digert arbete på att få våra svenska vägar säkrare. Och så vitt jag vet sker mycket av informationsarbetet på svenska.
Är det kanske dags för Trafikverket, Transportstyrelsen, NTF och MHF att i framtiden informera med hjälp av simultantolkar och broschyrer på Europas alla språk?
Jag är inte bara rädd för att vi på sikt blir av med en hel yrkeskår. Min "rädsla" omfattar även risken att vår svenska trafiksäkerhetsmodell snart lär urholkas. För om man inte kan förstå en enkel vägbeskrivning eller ens läsa en internationell fraktsedel, hur ska man då kunna tillgodogöra sig nya trafikregler, föreskrifter och annan viktig information?

Tar fajten

Men i nuläget är det förmodligen risken att svenska chaufförer spelas ut med "låglönevapnet" som oroar mest. Med all rätt. För vem kunde för några år sedan tro att löneutjämningen skulle ske på bekostnad av vår svenska sociala standard? Många av oss tog nog för givet att det istället var till exempel de baltiska lönerna som skulle komma att höjas.
Den folkpartistiske riksdagsledamoten Fredrik Malm menade att den lägsta avtalsenliga lönen ska gälla. Ingen ska behöva ha lägre lön än så, förklarade han. Och om detta inte sker så rekommenderar han Transportarbetareförbundet att "vidta stridsåtgärder". Och av fackets representant Hans Olofssons uttalande att döma, verkar den striden inte ligga långt borta.
"Vi slås dagligen och vi ska nog jävlar i mig ta fajten", svarade han.
Risken är dock stor att eventuella strejker blir klassade som "samhällsfarliga". Och snart tvingas därför transportapparaten igång igen, utan att ha nått några framgångar.

Marknaden bestämmer

Det är nog så att de åkerier som hittills figurerat i tv-sammanhang inte gör något olagligt när de använder sig av utländsk arbetskraft. Frågan är kanske istället hur moraliskt rätt eller hur lojalt det är gentemot svensk transportnäring? Hos Andreassons åkeri hävdar man att det är marknaden som inte vill betala för transporterna i den utsträckning det innebär om man kör med svenska chaufförer. Därför tar man in utländska, "billiga", förare. Vad blir då nästa steg när "marknaden" vill pruta ännu mer och inte ens vill betala det pris som man får göra idag?
Någonstans måste ju åkerierna trots allt slå i klackarna. Någon gång måste man säga nej. Jag undrar dock var den gränsen går?

Göran Rosengren