Rådet och EU-parlamentet har nu båda antagit sina förhandlingspositioner vilket under det irländska ordförandeskapet banar väg för en slutgiltig överenskommelse om EU:s nya regler för militär rörlighet, skriver IRU i ett pressmeddelande.
IRU:s chef för EU-påverkan, Raluca Marian: ”För den civila vägtransportbranschen är det viktigt att stödja transport- och logistikbehov i kristider, baserat på ömsesidigt förtroende.”
Även om rådet och Europaparlamentet delar samma övergripande mål att stärka Europas beredskap och motståndskraft, kvarstår viktiga skillnader i deras tillvägagångssätt.
En viktig skillnad gäller ramverket som styr rättigheter och skyldigheter för civila operatörer som stöder militära transporter. EU-parlamentet förespråkar ett starkare gemensamt ramverk på EU-nivå, särskilt när det gäller ersättning och ansvar, medan rådet lämnar större handlingsutrymme till medlemsstaterna, vilket riskerar fragmenterade nationella strategier.
IRU välkomnar också båda institutionernas erkännande av behovet av ett nära samarbete mellan militära myndigheter och den civila transportindustrin. Rådets ståndpunkt erkänner också värdet av att involvera andra relevanta intressenter och organ där så är lämpligt.
Trots denna positiva utveckling har båda institutionerna endast gjort begränsade framsteg mot ett mer harmoniserat ramverk som styr förhållandet mellan militära myndigheter och civila transportörer i hela EU.
Viktiga frågor som rör ansvar, ersättning, avtalsarrangemang och operatörsskydd är antingen otillräckligt behandlade eller till stor del överlåtna till nationellt omdöme. Detta riskerar att skapa ett fragmenterat landskap där operatörer kan möta olika regler och skyddsnivåer beroende på vilken medlemsstat som berörs.
IRU beklagar också att ingen av institutionerna har gjort betydande framsteg när det gäller att ta itu med de olika regler som gäller för transporter som utförs direkt av väpnade styrkor och de som läggs ut på civila operatörer.
Det inkluderar skillnader i undantag från trafikförbud och tillämpningen av sociala och trafiksäkerhetsregler, inklusive krav på kör- och vilotider. Sådana skillnader kan skapa operativa hinder och motverka en effektiv användning av civila transportresurser just när de behövs som mest.
En annan viktig fråga gäller hanteringen av civila transporter under perioder av militär kris. Även i situationer med ökade spänningar, hybridhot eller militära operationer upphör inte civila transporter. Operatörer fortsätter att leverera livsmedel, läkemedel, industriinsatsvaror, energiprodukter och andra viktiga varor som håller ekonomier och samhällen i gång.
EU:s motståndskraft beror inte bara på förmågan att flytta militära resurser utan också på att upprätthålla de civila leveranskedjor som stöder ekonomin vilket i sin tur upprätthåller försvarskapaciteten.
IRU betonar därför att diskussioner om ersättning inte bör begränsas till ersättning för transporttjänster som tillhandahålls militära myndigheter. Lika uppmärksamhet bör ägnas åt situationer där militär transport prioriteras operativt och civila operatörer följaktligen lider ekonomiska förluster eftersom de tillfälligt inte kan utföra kommersiella transporter.
Utan tillräckliga skyddsåtgärder skulle militära prioriteringsåtgärder oavsiktligt kunna försvaga den civila transportsektorn och den bredare ekonomin som Europas motståndskraft i slutändan är beroende av.
IRU är fortsatt engagerat i att samarbeta med EU-parlamentet, rådet och EU-kommissionen för att underlätta ett slutligt avtal som är ömsesidigt fördelaktigt för alla berörda parter och stärker både EU:s försvarsberedskap och den ekonomiska motståndskraft som ligger till grund för den.