Bra att poliser umgås vid fikabordet, sa polischefen – och stängde caféet

Vi läser allt oftare om rattfyllor bland yrkeschaufförer. Tack vare en uppmärksam allmänhet, stoppas många potentiella mördare innan något tragiskt inträffat. En del avslöjas först sedan chauffören hamnat i diket med sitt ekipage.
Min känsla är att de ?tunga? fyllorna absolut har blivit fler på senare tid. Och det är emellanåt inga låga promillehalter som nämns. Detta talar för att chaufförerna i fråga är vanesupare, alltså alkoholister.

Det är beklämmande att alkoholister söker sig till yrket som chaufför. Eller är det så att dessa har blivit alkoholister i jobbet? Oavsett så krävs det rejäla krafttag för att stävja rattfylleriet. Och för det arbetet krävs en synlig polis längs våra vägar.

Det är sannolikt en tidsfråga innan något riktigt tragisk inträffar. För att dra den slutsatsen krävs ingen större fantasi.

Lösningen är inte att under en kort period skjuta in ett antal miljoner i polisorganisationen så som man gjorde för att ta ”krafttag” mot den otillåtna cabotagetrafiken. För hur hjälper pengar när det inte finns poliser av kött och blod att sätta in – eller snarare sätta ut – på vägen?

Att pytsa in 100 miljoner kronor låter förvisso bra och tystar sannolikt ner några kritiker. Men vad ska man investera pengarna i?

Min uppfattning är att de trafikpoliser som vi är begåvade med i Sverige idag, rent allmänt, är oerhört kompetenta och engagerade i sitt jobb. De har nog också i stort sett den utrustning som behövs för att avslöja cabotagefuskare. Så återigen – vad ska pengarna användas till?

Att Transportstyrelsen dessutom torgför en tolkning av cabotagebestämmelserna som gör att nära nog ingen kan rapporteras, betyder att pengarna likväl kunde ha spolats ner i toalettstolen.

Som tidigare sagts, vi behöver fler trafikpoliser. Men hur – och vem vill bli ”trafikare”?

När jag för cirka 1,5 år sedan pratade med en hög polischef i Skåne i samband med att man föste in trafikpoliserna i lokalpolisområdena, sa han att en sådan ordning var bra för trafikpolisen. Genom att ordningspoliserna fick möjlighet att sitta ner vid samma fikabord som trafikpoliserna, skulle ordningspoliser bli sugna på att bli just trafikpoliser.

Det känns som att han hade fel. Kanske hans planer grusades av att den höge polischefens ännu högre chef valde att lägga ner caféet i polishuset i Helsingborg?

Jag känner inte till om samma beslut har tagits för regionens andra caféer. Men om så är fallet, får Region Syd nog jobba fram en annan marknadsföringsplan för trafikpolisen.

Ofta funderar jag på vem det är som bär ansvaret för att vi snart inte har några trafikpoliser. Det sägs att det tar uppemot tio år att utbilda en trafikpolis med full behörighet och kompetens för att kontrollera tunga fordon.

Som arbetsgivare bör du ju därför i det fallet ha kikarsiktet inställt åtminstone 15 år fram i tiden. Någon, för cirka 15 år sedan, har alltså sovit på sin post. Eller kanske tagit ett tragiskt beslut grundat på ett kortsiktigt besparingskrav från högsta ort?

Under tiden vi funderar, drar fler ”chaufförer” i sig ytterligare varsitt ett helrör, för att sedan bege sig ut på våra vägar med sina tunga lastbilsekipage.

Dumma beslut har troligtvis kostat polisen – och oss skattebetalare – långt mer än de 100 miljoner cabotagekronorna som jag nyss nämnde. Undrar när det ska kosta människoliv? För det är naturligtvis inte frågan ”om”…

Om artikeln

Publicerad: 2017-04-21 00:00
Kategori: Ledare
Taggar: Cabotage Rattfylleri Trafikpolisen Transportstyrelsen