Inom rättsväsendet, alltifrån polisen till domstolarna, händer mycket. Varje dag något att glädjas åt eller ? dessvärre ? att reta sig på. För att börja med något glädjande, till och med mycket glädjande, är att framhålla när åklagare proaktivt ligger på inom ett eftersatt område som gäller trafiksäkerhet.
Farliga lastbilar finns det som bekant gott om i trafiken. Sådana med dåliga däck och uttröttade eller påverkade förare som orsakar stora risker i trafiken och till exempel stopp i vinterväglag och mycken annan oreda. Poliskontrollerna är för få och vi som sitter betydligt mer skyddslösa och utsatta i personbilar i tuff och tät trafik känner ofta olust vid möten med eller omkörning av tung trafik.
Då känns det upplyftande med åklagar- och polisaktivitet, som leder fram till att även ett utländskt åkeriföretag under körning i Sverige med en lastbil med riggad färdskrivare åker på en rejäl företagsbot i Umeå tingsrätt.
Härligt och jättebra för trafiksäkerheten!
Men med större polisaktivitet längs vägarna hade trafiksäkerheten ökat betydligt mer. Det är alldeles för liten risk för hänsynslösa trafikanter idag att färdas fram med den fart man själv bestämmer.
Och fartkamerorna då? Ja, dels finns de inte alls längs E4 eller E6 dels är det två av tre av dem som registrerats som klarar sig från lagföring till följd av för dålig teknisk kvalitet eller andra bristande identifieringsmöjligheter till följd av till exempel nedfällda solskydd i bilen.
Nedfällda solskydd hindrar inte en polis från att ingripa.
Bara en alert trafikpolis – och inte en fartkamera – kan gripa in mot alla typer av trafikbrott liksom andra brott längs vägarna. Det behövs alldeles uppenbart idag betydligt fler kompetenta poliser ute i trafiken. Inte minst sådana poliser som även förare av den tunga trafiken känner stor respekt för.
När det gäller raketbeskjutning mot människor och byggnader vid ”firandet” av det nya året för ett tag sedan blev jag mörkrädd när jag i en intervju i SVT hörde en polischef i Malmö uttala sig om de under nyårsnatten inträffade allvarliga beskjutningarna på Möllevångstorget i Malmö. Av TV-bilderna att döma rådde kaos. En sådan situation måste bemästras av polisen direkt.
Det går inte att hänvisa till att det kanske finns foton som möjliggör en identifiering i efterhand så att utredning och lagföring kan följa i fråga om misstänkta gärningspersoner. Vem – om inte polisen – ska svara för allmän ordning och säkerhet i en sådan situation? Vem ska svara för att allvarliga brott genast bekämpas och avbryts och att skyldiga efter utredning kan lagföras?
Allmänheten i stort gillar polisen. Det är jag säker på. Jag gillar också polisen. Men inte passiv och för lite resultatinriktad polis. Låt oss hoppas att uppklarningsprocentsiffrorna vad gäller brott ökar rejält under år 2017. Och att tjafset om för- och nackdelar med den stora polisomorganisationen avklingar snabbt.
Det är inte organisationssnack samhället behöver. Det är en polis med GO-anda och bättre resultatinriktning som känns jätteangelägen. Både under fyrverkerikaos i samband med nyår och under vartenda dygn i övrigt. Varje år.