Han fortsätter. I en av domarna är förvaltningsrätten tydlig med att Transportstyrelsen har bevisbördan. En slutsats som även kammarrätten i Stockholm fastställde i sin dom den 26 juni.
Domarna är mycket givande läsning och det finns några intressanta formuleringar att studera lite extra. Exempelvis denna: ”Enligt forskning är PEth en osäker biomarkör för påvisande av riskfyllt alkoholbruk, då det endast ger en ungefärlig uppfattning om alkoholintagets storlek, frekvens och tidpunkt. Det saknas därtill riktlinjer för tolkning av resultatet vilket innebär stor risk för godtyckliga och felaktigt underbyggda beslut.”
En annan viktig formulering i en av domarna är: ”Han kan omöjligt ha intagit den mängd alkohol som Transportstyrelsen grundar sitt beslut på utan att upptäckas av vänner, familj eller arbetsgivare.”
Den formuleringen grundar sig på att fordonen på arbetsplatsen är utrustade med alkolås och att det inte skett någon detektering av alkohol vid utandning. Därför anser rätten att det omöjligt kan vara fråga om en alkoholkonsumtion i sådan omfattning som Transportstyrelsen påstår.
Ännu en viktig formulering är: ”Ordinarie läkare har i efterhand konsulterats och vid granskning av proverna uppgett att de inte är särskilt uppseendeväckande och på intet sätt oroväckande.”
Domarna är välformulerade och det är med förkrossande tydlighet man anser att Transportstyrelsen har fel när de återkallar körkort på så lösa grunder. Vi är många som ifrågasatt Transportstyrelsens återkallande av körkort på enbart PEth-tester.
Det här är en fråga om ett rättsövergrepp på människor som är oacceptabelt. Det är individer som på intet sätt har begått brott och Transportstyrelsen använder sig av tveksamma metoder för att stämpla människor som missbrukare. Det som skett kan inte accepteras i en rättsstat och det måste få konsekvenser för ledningen av Transportstyrelsen, allt annat är otänkbart.
Inte ens MHF stödjer Transportstyrelsens teorier att man genom PEth-prover minskar antalet rattfyllerister på våra vägar. Det kan till och med leda till raka motsatsen eftersom människor som verkligen är i behov av hjälp för sitt missbruk avstår att kontakta vården.
Transportstyrelsens akademiska kullerbytta riskerar alltså att öka antalet rattfyllerister på våra vägar samtidigt som man stämplar oskyldiga människor som missbrukare.
Det är inte tal om att vi ska tillåta rattfyllerister på våra vägar, men åtgärderna för att komma åt det problemet måste vara effektiva.
Vi behöver mer uniformerad personal ute på vägarna som effektivt kan agera mot rattfyllerister. Dessutom agerar dessa tjänstemän mot annan vägburen kriminalitet. Det finns således en hel del att vinna för samhället om vi ser till att agera mot brottslighet på väg och där ingår även rattfylleriet.
Thomas Morell, Sverigedemokraterna