I princip varje gång vi publicerar en artikel om åkerier som investerat i eldrivna lastbilar får vi mejl, sms och telefonsamtal från läsare som uttrycker frustration. Tonen är oftast negativ: ”för dyrt”, ”för dåligt”, ”fungerar inte i verkligheten” – och ”ni på Proffs marknadsför ständigt den här idiotin”. Samtidigt syns på sociala medier en annan grupp – de som ser positivt på elektrifieringen. Deras röster möts inte sällan med skrattande emojis och förlöjligande kommentarer.
Vad säger det om vårt klimat för en saklig debatt?
Innan jag filosoferar vidare vill jag först påpeka att vi på redaktionen inte selekterar det som ska publiceras med utgångspunkt från våra egna (eller andras) åsikter och tyckanden.
Vi står inför en enorm omställning av transportsektorn, där vägtrafiken i Sverige idag står för en betydande del av de totala utsläppen av växthusgaser. Det är därför inte konstigt att eldrivna lastbilar, HVO och biogas diskuteras som viktiga alternativ. Att elektrifieringen är en utmaning – både tekniskt och ekonomiskt – är det ingen som förnekar. Däremot kan vi inte komma ifrån att något måste göras. Här och nu.
Är eldrivna lastbilar lösningen på alla problem? Knappast. Men de är i dagsläget sannolikt en del av lösningen. Transportstyrelsen pekar i sin klimatrapport på att batterifordon, tillsammans med biodrivmedel och effektiviseringar, är avgörande för att Sverige ska nå sina klimatmål. Elfordon är inte nollutsläppsfordon – särskilt inte ur ett livscykelperspektiv – men de minskar utsläppen betydligt i tätorter och därmed också luftföroreningar och buller.
Mot den bakgrunden är det faktiskt lite märkligt att företag som väljer att ställa om får utstå hån. Visst finns ett marknadsföringsvärde i att visa sig klimatmedveten – det förnekar troligtvis ingen – men ofta handlar det också om en genuin vilja att förändra. Dessa företag investerar trots högre inköpskostnader och en fortfarande ojämn tillgång på laddinfrastruktur. De tar risker för att bidra till en mer hållbar framtid.
Man kan ha olika åsikter om vilken teknik som är bäst. Man får tycka att biogas är bättre än el, eller att HVO är en rimligare övergångslösning – eller att diesel är det enda alternativet idag och för all framtid. Men att kalla pionjärerna för idioter säger mer om debattklimatet och ”debattören” än om tekniken i sig.
I en demokrati måste det finnas utrymme för olika perspektiv. Vi måste kunna diskutera vägen framåt utan att förlöjliga varandra. Det är inte högljudda aktivister eller raljanta kommentatorer som bär omställningen på sina axlar – det är de företag som i det tysta installerar laddboxar, byter ut fordonsflottor och utbildar sina förare i energieffektiv körning.
Elfordon kommer inte att fungera för alla. Vi får däremot inte glömma att det är en teknik som utvecklas snabbt, men som i dag har begränsningar, särskilt för fjärrtransporter och i områden med svag elinfrastruktur. Det är en realitet. Men just därför är det viktigt att tidiga aktörer finns – för att bana väg, identifiera brister och driva utvecklingen framåt.
Fossilfri teknik behöver inte vara perfekt för att vara bättre än dagens alternativ. Att vänta på den slutgiltiga lösningen är likställt med att blunda för dagens problem. Och att håna de som agerar är enligt min uppfattning att håna framtiden.
De verkliga hjältarna i klimatfrågan är inte de som vrålar högst – utan de som försöker att göra jobbet. De förtjänar inte skrattande emojis, snarare respekt.
Ha gärna en åsikt, men uttryck dig på ett sätt som inte innebär att du själv är den som till slut står med åsneöron. Detta sagt för att din egen trovärdighet inte ska kunna ifrågasättas. För ingen kan påstå att just din åsikt är fel.