Akut lunchhunger drev igår in mig på en vägkrog av sunktyp. Det fanns inget alternativ på många mil. Av erfarenhet vet jag att jag kommer avsky allt med stället: maten, inredningen och till och med personalen. Lukten av snuskigt fritösfett slår emot mig när jag öppnar dörren. De plastklädda stolarna skulle behöva en rejäl omgång med rengöringstrasan. Trasan drabbar istället de trista borden, som en ung och intill döden uttråkad tjej svabbar med en disktrasa som då och då doppas i en stor sylthink tömd på sitt ursprungliga innehåll och istället fylld med grått smutsvatten.