Varje dag rullar tusentals fordon av färjorna i svenska hamnar. Här samsas personbilar, turisttrafik och tung yrkestrafik på samma områden – och på vägarna. Samtidigt visar statistik att rattonykterhet är betydligt vanligare i samband med färjeöverfarter än i den övriga trafiken. Det menar Riksförbundet M Sverige i ett pressmeddelande.
Alkobommar har länge pekats ut som ett verktyg för att minska problemet. Systemet innebär att förare måste blåsa i en alkoholmätare innan bommen öppnas och fordonet kan lämna hamnområdet.
I genomsnitt lämnar omkring 8 200 fordon landets färjehamnar varje dag. Studier visar att rattonykterhet är ungefär dubbelt så vanligt i den trafiken jämfört med övrig trafik på vägarna.
Samtidigt uppskattar Trafikverket att omkring 14 400 förare dagligen kör bil med en alkoholhalt över den tillåtna gränsen i Sverige.
För att öka användningen av alkobommar har staten avsatt ett stöd på 50 miljoner kronor som hamnägare kan söka för installationer i anslutning till färjetrafiken. Tanken är att skapa nykterhetskontroller redan när fordonen kör av färjan.
Trots detta är intresset relativt begränsat.
– Det ser ut som att den positiva effekten av Trafikverkets bidrag kommer att utebli, säger Jacob Sidenvall från Riksförbundet M Sverige. De viktiga aktörerna avstår från att söka bidraget.
Under de senaste åren har antalet ansökningar visserligen ökat, men nivåerna är fortfarande låga. År 2023 inkom sju ansökningar om stöd. Året därpå elva och under 2025, femton.
När alkobommar testades i svenska hamnar tidigare visade resultaten på tydliga effekter. Kontrollerna bidrog till att förändra förarnas beteende och minska risken för att alkoholpåverkade förare fortsatte ut i trafiken.
– Resultaten från den tiden var goda, säger Jacob Sidenvall. Man såg att bommarna fick god effekt och ändrade beteenden.
En faktor som lyfts fram i diskussionen är att färjetrafiken länge haft alkoholservering som en viktig del av intäkterna. Samtidigt innebär färjehamnarna en miljö där många fordon – inte minst lastbilar – snabbt ska ta sig ut i trafiksystemet.
– För många rederier är alkoholförsäljning en viktig del av intäkterna, säger Jacob Sidenvall, statistik visar att det är ungefär dubbelt så vanligt med rattfylleri i samband med färjeöverfart än i den normala trafiken.
Eftersom installationerna bygger på frivillighet är hamnägarnas vilja avgörande. Trafikverket kan inte kräva att hamnbolag upplåter mark eller installerar systemen.
Det innebär enligt kritikerna att den tänkta utbyggnaden riskerar att gå betydligt långsammare än planerat.
– Problemet är uppenbart för den som står vid sidan av, konstaterar Jacob Sidenvall. Hamnägarna har inte fått rätt incitament för att skapa det heltäckande skydd som politiker och engagerade hoppats på och arbetat för i mer än tio års tid. Det är väldigt ledsamt om detta stora arbete faller på en sådan sak. Det var knappast detta politikerna såg framför sig när de införde stödet. Vi vill se en öppen utvärdering av stödsystemet.