Miljonförluster hotar när EU:s vätgasregler inte möter behovet

När EU:s medlemsländer bygger ut vätgastankstationer enligt enhetliga regler, visar ny forskning att modellen inte alltid speglar det faktiska transportbehovet. En studie från Chalmers, baserad på omfattande simuleringar och fraktrutter i Europa, pekar på risker för felinvesteringar i flera länder – med stor påverkan för den tunga vägtrafiken.

När EU:s medlemsländer nu förväntas bygga ut vätgasinfrastruktur enligt gemensamma riktlinjer, visar en ny studie från Chalmers att det finns betydande brister i den nuvarande lagstiftningen. Enligt EU:s regelverk – Alternative Fuels Infrastructure Regulation (AFIR), som trädde i kraft 2023 – ska det finnas minst en vätgastankstation var 200:e kilometer längs de större europeiska transportlederna samt i varje större stad senast år 2030. Syftet är att bana väg för vätgasdrivna transporter.

Kartan visar var tankstationer bör vara placerade år 2050 enligt Chalmersstudien. De olika färgerna representerar storlek på station, där orange är minst och röd är störst. Grafik: Chalmers

Men Chalmersstudien, som bygger på analyser av 600 000 fraktrutter i Europa och fokuserar på långdistanstransporter (över 360 kilometer), visar att kraven inte alltid överensstämmer med det faktiska behovet. Med hjälp av topografisk data från European Space Agency och trafikflöden har forskarna tagit fram en modell som bättre speglar energibehovet, särskilt genom att väga in terräng, lutningar och hastigheter.

Resultatet visar att vissa länder riskerar att få ett överdimensionerat nätverk medan andra får otillräcklig kapacitet. I exempelvis Frankrike skulle det enligt modellen krävas upp till sju gånger större kapacitet år 2050 än vad EU-reglerna föreskriver till 2030. Samtidigt visar modellen att länder som Bulgarien, Rumänien och Grekland sannolikt kommer tvingas investera i infrastruktur som i praktiken inte används i någon större omfattning. Detta kan innebära årliga förluster på tiotals miljoner euro i onödiga investerings- och driftkostnader.

Studien pekar även på att framtidens kortare godstransporter med största sannolikhet kommer att elektrifieras, medan vätgas lämpar sig bättre för de längre sträckorna. Det innebär att ett behovsstyrt nät av tankstationer blir avgörande för att på sikt möjliggöra ett hållbart transportsystem med tunga vätgasfordon.

Kartan visar hur mycket mer tankstationskapacitet för vätgas som behövs år 2050 jämfört med EU-kravet år 2030, enligt studien. De mörkaste länderna behöver mindre kapacitet år 2050 än vad AFIR kräver år 2030, och de ljusa länderna behöver större kapacitet. Grafik: Chalmers

Forskningsresultaten har redan använts i politiska diskussioner både nationellt och inom EU, bland annat som underlag inför den kommande översynen av AFIR år 2026. Forskarna understryker vikten av att anpassa regelverket efter varje lands specifika trafikmönster och geografiska förutsättningar – inte bara efter en fastställd kilometerintervall.

Studien är publicerad i International Journal of Hydrogen Energy och är framtagen av Joel Löfving, Selma Brynolf och Maria Grahn vid Chalmers. Arbetet har bedrivits inom TechForH2, ett kompetenscenter för vätgasforskning med fokus på teknik för tunga fordon, och ingår även i ett större projekt som analyserar systemeffekter av en övergång till vätgas inom transportsektorn.

AFIR är en del av EU:s så kallade 55-procentspaket, vars mål är att minska utsläppen av växthusgaser med minst 55 procent till år 2030, jämfört med 1990 års nivå. Det är ett av flera steg mot att göra Europa klimatneutralt senast 2050.