En ritning från 1904 av ett lastbilschassi för en 2,5-tons ”motoriserad godsvagn” för det svenska örlogsvarvet i Karlskrona markerar början på Scanias långa tradition av att utveckla fordon och motorer för försvarsändamål. Sedan dess har Scania arbetat nära inte bara med det svenska försvaret utan även stöttat ett flertal andra nationer i att stärka deras försvarsförmåga.

Under denna period har Scanias fokus för försvarssektorn varit att utveckla och leverera lösningar för transport av gods, militära enheter och försvarssystem, utformade för att fungera under de mest utmanande förhållandena.

Sedan början av 1990-talet har Scania levererat cirka 10 000 fordon och 5 000 motorer för försvarsändamål, men låt oss gå tillbaka i tiden och se hur allt började när Scania 1908 gjorde den första leveransen till det svenska försvaret.

Scanias fabrik och verkstad grundades 1891 som Vagnfabriks Aktiebolaget i Södertelge (Vabis) och ursprunget var produktion av järnvägsvagnar, bagagevagnar, personvagnar och hästdragna spårvagnar. Möjligen inspirerad av ett tidigare framgångsrikt köp av en Vabis-bil till militärledningen 1904 blev den svenska militären intresserad och örlogsvarvet i Karlskrona beställde en 2,5-tons ”motoriserad godsvagn”, som levererades 1908. Detta var Vabis femte lastbil som någonsin byggts.

1916 kom artilleritraktorn med fyrhjulsdrift när militären tidigt insåg de militären fördelarna med fyrhjulsdrift för transportuppdrag i svår terräng. Följaktligen gav den svenska arméförvaltningen Scania i uppdrag att utveckla och producera en fyrhjulsdriven, fyrhjulsstyrd artilleridragbil med styrning i båda ändar. Fordonet, känt som T-3, var i huvudsak en mycket tung lastbil. Den vägde sju ton, hade en 70 hk motor och var utrustad med en fyrväxlad växellåda.

Trots utbrottet av andra världskriget beslutade Scania-Vabis styrelse att genomföra sina expansionsplaner för att fördubbla produktionsanläggningarna i Södertälje. Order från den civila sektorn hade minskat när striderna närmade sig den svenska gränsen. Å andra sidan började order från den militära sektorn strömma in på lastbilar och separata motorer. Företaget expanderade från 800 anställda 1939 till 1 340 år 1945.

Den enorma efterfrågan på effektivare militär utrustning under krigstiden stimulerade en stark tillväxt inom den tekniska utvecklingen.

1943 blir ett toppår för militära beställningar som nådde sin topp och stod för 84 procent av omsättningen och 98 procent av Scanias vinst. Under denna period var företaget nästan helt försvarsinriktat. Scania levererade lastbilar till de svenska styrkorna, såväl som militära specialfordon, inklusive stridsvagnar, pansarvagnar och fyrhjulsdrivna terränglastbilar.

1943 tecknade Scania och Arméförvaltningen ett kontrakt på 300 chassin till ett bepansrat terrängfordon med namnet SKP m/42. I grunden var det en plattbäddslastbil med fyrhjulsdrift för terrängkörning, utrustad med en bepansrad kaross för att skydda trupper under transport.

Den långlivade SKP m/42 bevisade sitt värde många gånger under årens lopp. Den moderniserades flera gånger och förblev i tjänst hos det svenska försvaret fram till början av 2000-talet vilket var en fullvärdig tjänstgöringstid på över 60 år. Fordonet användes av svenska FN-styrkor under Kongokrisen (1961–1964) och av FN:s fredsbevarande styrka på Cypern 1964.

1944 till 1947 tillverkas SAV m/43 anfallsartillerifordon baserade på chassit från stridsvagn m/41. Besättningen bestod av fyra medlemmar. SAV förblev en del av den svenska arméns krigstida organisation långt in på 1970-talet.

1954, under efterkrigstiden, introducerades L71 Regent, en lastbil som blev en stapelvara i både civila och militära tillämpningar. Den första i en ny generation lastbilar som mötte en ökande efterfrågan på lastbilar med tyngre nyttolaster, och dess tillförlitlighet och prestanda cementerade Scanias rykte på marknaden för tunga fordon.

1960–1962 presenterades LA82 ”Anteater” med sin långa motorhuv och Scania-Vabis går samman med SAAB och då kommer ”all-terrängfordonen” med fyrhjulsdrift som exempelvis Scania’s SBA111 and SBAT111S.

1981 introducerade Scania 2-serien (GPRT-serien), företagets första helt modulära produktlinje. 2-serien möjliggjorde nya beställningar för försvarsändamål, inklusive fyrhjulsdrivna räddningsbilar och snöröjningsbilar för det svenska flygvapnet, samt raketartillerilastbilar för det svenska luftförsvaret. Beställningarna omfattade också 19 T143-lastbilar (T betecknar den motorförsedda ”torpedhuven”) för det svenska försvaret.

Dessa tunga lastbilar användes för att transportera stridsvagnar, tillsammans med deras besättningar inkvarterade i lastbilens manskapshytt. V8-drivna lastbilar med den konventionella R-hytten i manskapshyttkonfiguration levererades också. Totalt levererade Scania cirka 950 fordon för försvarsändamål under 1980-talet.

1986 kommer första ordern från NATO via Norge. Kontraktet omfattade 1 600 terrängfordon i nio olika konfigurationer av Scanias 3-serie som introducerades senare, 1988. Efterföljande beställningar från andra NATO-länder följde under de kommande åren.

Efterhand fortsätter order att komma in i försvarssammanhang och 2024 kommer den allra största ordern i i modern tid i samband med Sveriges inträde i NATO och situationen i omvärlden.

Ordern omfattar 475 tunga fordon med option på ytterligare 375 enheter. Det är fordon som kommer att spela en central roll i att stärka Försvarsmaktens logistiska kapacitet och övergripande försvarsförmåga.

Vill man fördjupa sig ytterligare i Scanias utveckling inom Försvarsmakten, finnar man information här.