Utan automatisering av registreringsprocesser kan frakt av varor till England bli så kostsamt att det kanske inte längre är värt det, konstaterar en studie skriven av en projektledare på Waberer’s, som har tagit itu med Brexit 2020.
Réka Kocsis, författare av studien ”Jämförelse av engelska och franska Brexit-lösningar och effektiva operatörssvar”, har sysslat med den administrativa inverkan Brexit gjort på Waberer’s sedan 2020.
Hon har en exceptionellt bred bild av vad som har hänt med lastbilar som korsar gränsen mellan Storbritannien och Frankrike under de senaste två åren. En av de viktigaste slutsatserna av studien är att utan automatiseringen av registreringsprocesser skulle administrationen av vägfrakt från EU till Storbritannien bli så kostsam för åkare att det inte längre skulle göra transporter till England lönsamma.
Den brittiska marknaden stod redan innan Brexit för 30 procent av Waberer’s portfölj redan före Brexit, vilket motsvarar cirka 300 transporter per vecka, varför det var viktigt för Waberer’s att förbereda sig grundligt innan Brexit genomfördes.
Detta försvårades dock av det faktum att det nästan fram till sista ögonblicket av Storbritanniens utträde var tveksamt om någon överenskommelse skulle nås mellan EU och Storbritannien. ”Dealen” kom slutligen och offentliggjordes den första juldagen 2020.
”Storbritannien lämnade unionen på ett organiserat sätt, i alla fall på pappret, men ingen av parterna var beredd på de praktiska behoven och konsekvenserna av detta avtal”, skriver Kocsis i sin studie.
Trots att Brexit initierades av Storbritannien, var Frankrike bättre förberedda på förändringen, framkommer av studien. ”Fransmännen utvecklade och införde ett elektroniskt och automatiskt gränsövergångssystem, SI Brexit, med tiden. Trots att informationen huvudsakligen publicerades på franska och mestadels skickades till franska företag, kunde alerta fraktföretag i tid lära sig att det inte fanns någon extra uppgift för dem att göra på den franska sidan när det gäller gränsövergångar”, står det i studien.
Kocsis understryker att inlämnandet av den franska säkerhetsdeklarationen var den viktigaste nyheten i förändringarna. Exporttullhandlingar ingick i tullklareringsförfarandet, men vid importtullklarering fanns det få uppgifter om att detta för det mesta bara kunde lämnas in genom franska företag och att kostnaden för detta inte stod för avsändare, men bara av fraktbolagen, skriver Kocsis.
På den brittiska sidan sköts processer relaterade till gränsövergångar upprepade gånger upp. Informationen till åkare var för generell och det det var för få som arbetade på tullkontoret i Ashford, konstaterar studien. Ytterligare komplikationer tillkom eftersom tullkontoret i Dover inte var klart i tid (och fortfarande inte är klart), även om det mesta av godstrafiken på väg mellan Storbritannien och EU passerar där.
För Waberer’s del är målet att lösa de registreringsplikter som förväntas av transportföretagen med en modern automatiserad lösning på ett sätt som ska vara minst betungande för både förarna och deras transportledare.
Som om inte alla dessa problem vore nog, är införandet av export- och importprocesser relaterade till Brexit ännu inte är helt slutförda, för att inte tala om den framtida skyldigheten att lämna in säkerhetsdeklarationer.
Läs hela artikeln här.