Liknande fall men olika domar:

Båda misstänktes för rattfylleri – en frias en fälls

Begreppet "utom allt rimligt tvivel" har gjort domar svåra att förstå. Ännu svårare har det varit att förstå varför vissa ärenden med grov rattfylla inte ens lett till åtal, medan andra döms trots, till synes, liknande bevisning. Ett prejudikat i Hovrätten kan vara en väg att gå för att räta ut frågetecknen så att ärenden med rattfyllor bedöms mer lika.

På småtimmarna den 5 juli förföljer polisen en personbil i Borlänge vars färd slutar i en veranda som fattar eld. Polismannen hade tappat fordonet ur sikte en stund och ankommer efter krocken och finner bilen tom. En timme senare hittas fordonsägaren sovandes i en lada i närheten.

Under jakten har polismannen sett en person i bilen med svenskt utseende och kläder som liknar den åtalades, men medger att det är möjligt att en annan person kan ha legat i baksätet. Inga andra vittnen finns.

Den åtalade erkänner att han druckit på en fest, men nekar till att ha kört bilen, det har någon annan gjort. Hans minne sviker, men när de krockade, vaknade han till och ser den andre springa ut och följer reflexivt efter.
Mannen döms mot sitt nekande för vårdslöshet i trafik och grov rattfylla.

Om vi går tillbaka till den 8 februari 2015 och den så kallade ”Glumslövsfyllan” söder om Helsingborg. En litauisk lastbilsförare fastnar i gräset vid en mack, vittnen ser endast en person i bilen, men när polisen anländer, står föraren utanför hytten och hävdar, trots att hans förarkort sitter i bilen, att ”någon annan” kört bilen just då. Vittnena kan endast bekräfta att de sett en person i hytten, men inte känna igen ansiktet.

Åklagaren menar att det inte går att ”utom allt rimligt tvivel” bevisa att den berusade föraren talar osanning och således läggs fallet ner redan i utredningsskedet. Föraren som hade 2,41 promille i kroppen, gick fri och fick behålla sina behörigheter.

Tillbaka till Borlänge där kammaråklagare Johan Knies, som höll i fallet, förklarar att en polismans vittnesmål oftast väger tungt. Ett ”vanligt” vittne väcker frågor som kan röra nykterhet vid observationen, syn, hörsel, förmåga att bedöma avstånd och liknande.
– Polisen är utbildad för dessa situationer, säger Knies. Och även mentalt förberedda då de har erfarenhet av dessa scenarion som tyvärr förekommer för ofta.

Han menar att rattfylleribrott lämnar minst utrymme för tolkningar och i detta fall har polismannens iakttagelser, spår i snön och andra omständigheter, redan i steg ett vägt tyngre än den åtalades förklaringsbörda i steg två.

Den dömdes advokat Håkan Svahn är av en annan åsikt och domen har överklagats.
– Min klient har aldrig tidigare förknippats med alkobrott och jag menar att åklagaren inte lyckats undanröja allt rimligt tvivel.

Hans klient är tung yrkesförare och kan nu inte försörja sig. Då domen innefattar vårdslöshet i trafik, avslog Transportstyrelsen en begäran om interimistiskt tillstånd trots att åkeriet han kör på, har alkolås i samtliga fordon.
– Nu måste vi få fallet prövat inom ett år, för oavsett om han frias eller fälls, måste han annars ta om sina körkortsbehörigheter, avslutar Håkan Svahn.

Läs även:

Litauer hade 2,41 promille – åklagare saknar bevis

Höga beviskrav ledde till frisläppande av litauern

Chauffören får sparken

Därför blev det en friande dom i traktormålet

Om artikeln

Publicerad: 2016-01-15 15:54
Kategori: Nyheter
Taggar: Domslut Rattfylleri Rättsfall tingsrätten