PEth-frågan har påverkat människor på ett sätt som är svårt att sätta ord på. Under året har jag och mina kollegor fått otaliga samtal från förare som inte förstår hur de kan bli av med körkortet när de inte har gjort något fel. Åkeriägare som berättar hur en felaktig återkallelse slår sönder hela planeringen och därmed verksamheten. Familjer som plötsligt står inför ekonomisk osäkerhet.
Det är en sak att diskutera regelverk och provmetoder på papper, en helt annan sak att möta verkligheten hos dem som drabbas när systemen brister. Och mitt i allt detta har Transportstyrelsen lämnat besked som inte bara varit svåra att begripa utan också motstridiga beroende på vem som ställt frågan. Så kan man inte ha det i ett rättssamhälle.
PEth-debatten handlar i grund och botten om förtroende, och det förtroendet kommer att ta tid att återställa, inte minst inom sjukvården.
2026 lär bli ett år då kraven på förändring växer, inte minskar.
Årets andra stora fråga – vinterväghållningen – har blickat mot en annan myndighet, Trafikverket, men med lika allvarliga signaler. Entreprenörer från hela landet har beskrivit hur dagens ersättningsmodeller inte går ihop, hur riskerna vältras över på dem som redan står med stövlarna i snön och hur Trafikverket ibland verkar mer upptaget av formuleringar än av faktiska problem. När de som ansvarar för våra vintervägar säger att systemet inte fungerar, borde det vara en väckarklocka. Istället möts de ofta av svar som saknar verklighetsförankring.
Det är frustrerande, inte minst för dem som varje dag arbetar för att du och jag ska kunna ta oss fram på säkra vägar. Det borde inte krävas att problemen uppmärksammas i medier för att få någon reaktion – men här är vi nu, år 2025, och samma grundproblem återkommer år efter år.
Något som däremot gett mig energi under året är hur många som valt att använda Proffs som sin plattform. Jag kan utan tvekan säga att vi aldrig tidigare publicerat så många debattartiklar som vi gjort i år. Chaufförer, åkeriägare, fackliga företrädare, branschprofiler och politiker har hört av sig för att nå ut – och det är en utveckling jag verkligen välkomnar. Det visar att Proffs inte bara är en nyhetssajt, utan ett forum för branschens samtal, frustrationer, idéer och krav. När människor väljer att skriva hos oss, då vet jag att vi fyller en viktig roll. Det gör vårt arbete meningsfullt.
Och behovet av en oberoende röst kommer knappast att minska. 2026 är ett valår, och vi kommer sannolikt att få se och höra många löften om förbättringar av kontroller, myndigheternas arbetsmetoder, infrastruktur och branschvillkor. Men erfarenheten säger mig att löften är en sak – verkligt ansvar något helt annat.
Transportstyrelsen måste visa att man har förmågan att återvinna förtroende efter PEth-krisen. Trafikverket måste börja lyssna på dem som faktiskt kör maskinerna och bilarna, inte bara på sina egna modeller och kalkyler. Och politiken måste börja behandla landets transportnäring som den samhällsbärare den är. Sverige stannar om branschen stannar. Så enkelt är det.
När jag nu försöker summera det gångna året är det med blandade känslor. Frustration över system som inte fungerar. Oro över de människor som hamnat i kläm. Men också stolthet över en bransch som aldrig ger upp, och tacksamhet över alla er som hört av er till oss – med tips, frågor, berättelser och synpunkter. Utan er skulle Proffs vara betydligt tystare. Med er är vi en aktiv del av en förändringskraft som kommer fortsätta växa.
Så med det vill jag säga: tack. Tack för att ni läser, engagerar er och står upp för ordning och reda där andra ibland blundar.
Och till sist – från oss på Proffs till er alla:
God Jul och Gott Nytt År. Må 2026 bli året då besluten blir tydligare, ansvaret större och förtroendet starkare.