Alltför tuff och hård till exempel i mina omdömen om polisens handläggning av så kallade mängdbrott/vardagsbrott? Borde jag varit mycket mer nyanserad och oftare lyft fram positiva omständigheter?
Ofta har mina inlägg och synpunkter berört frågor inom rättsväsendet men också mer allmänna frågor om betydelsen av att så många äldre mäktiga män kan tillåtas härja med krig med förödande konsekvenser för världen? Hade det varit möjligt med fler starka kvinnliga ledare med maktposition i världen? Tror inte det.
I denna krönika ska jag på ålderns höst komma med några personliga erfarenheter – positiva sådana vill jag redan inledningsvis understryka – på hur synnerligen viktiga samhällsfunktioner kan fungera i praktiken. Sådana som jag alltså upplevt och från mitt perspektiv kan vittna om.
Det var en gång under senare hälften av november förra året en i sammanhanget tämligen lång landsvägssträcka på Visingsö som jag i nära skymning avsåg att med hjälp av mina stavar klara av på väg hem.
Jag överskattade min förmåga. Föll tämligen nära slutmålet handlöst framåt mot den asfaltbelagda vägbanan och slog i huvudet. Väl liggande förstod jag omedelbart vådan i min belägenhet. Blod, oro över mitt prekära läge fanns direkt på plats.
Nu ska jag i mitt efterhandsperspektiv försöka återge allt det positiva jag fick uppleva efter mitt fall mot asfalten. Här får jag verkligen chansen att komma med oinskränkt berömmande ord över hur väl allt kan fungera. Och jag försöker verkligen att beskriva skeendet så objektivt jag kan trots att jag är direkt jävig.
Jag upptäcktes snabbt av förbipasserande (ingen nämnd o ingen glömd), Någon ringde 112, Jättebra agerat!
Räddningstjänsten (ambulans med blåljus från Visingsö). Snabbt på plats. Proffsigt nertransporterad till hamnen på Visingsö, Fortsatt transport med Sjöräddningens snabba lilla farkost till hamnen i Gränna. Där stod en väntande ny ambulans för fortsatt färd till Ryhovs lasarett i Jönköping. Där blev det snabb omplåstring inklusive skallröntgen och vila under natten. Därefter återtransport till bostaden på Visingsö. Med en helnöjd patient som efter hela fall-incidenten i många sammanhang framhållit alla de positiva samhälleliga insatser den fallande stavvandraren fått erfara.
Det känns naturligtvis bra att kunna utdela beröm åt sådant som fungerar bra. Utan att för den skull ta det till religiös nivå på tal om vad som inledningsvis sagts om Fan själv.
Samtidigt känns det angeläget att – till exempel i nästföljande proffskrönika – återvända till vad som är av beskaffenhet att böra belysas också från ett kritiskt perspektiv.
Men var sak har sin tid.
Nu har såväl allmänhet, räddningstjänsten på Visingsö som i övrigt inom Jönköpings län samt Sjöräddningen uppmärksammats positivt för sina samhällsviktiga insatser för att bistå en äldre man som missbedömt sin förmåga att med hjälp av stavar vandra på landsväg. Mitt avslutande och uppriktiga tack till envar av er!
Sven-Erik Alhem