Borta är livstidsdomarna för de tilltalade båda kvinnorna. Den yngre av dem blev i Göta hovrätt helt frikänd från mordet på Tove. Den något äldre tilltalade fick i stället för livstid 16 års fängelse. En enorm förändring i förhållande till det ovissa och tidsobestämda livstidsstraffet.
Företrädare för anhöriga till mördade Tove uttalade sin besvikelse över domen. Den yngre kvinnan som frikändes från mord, förklarade hennes advokat, kände sig enormt lättad. Lättförståeligt så klart.
Den äldre (20 år gammal) av de tilltalade var besviken över att inte också hon bedömts annorlunda. Försvarsadvokaten klargjorde nästan omgående att hennes klient skulle överklaga till högsta domstolen. Blir spännande att följa den utvecklingen även om möjligheten att få upp målet i HD får anses vara begränsad.
I hovrättens domskäl återfinns följande mening: ”När straffet har bestämts har hovrätten bland annat beaktat att (den dömda 20-åringen) lämnat uppgifter som haft väsentlig betydelse för utredningen av brottet.”
En sådan grund finns alltså när det gäller en av anledningarna till att påföljden blivit ett tidsbestämt fängelsestraff i stället för livstids fängelse.
Efter domen i samband med en presskonferens i hovrätten uttryckte en av hovrättsdomarna tvivel om att 20-åringen hade kunna dömas för mord om hon inte hade berättat vad som hände i hennes badrum när Tove dog.
Så å ena sidan kan det vara fördelaktigt att tala och därigenom väsentligt bidra till brottsutredningen. Kan lindra straffet.
Å andra sidan kunde det eventuellt ha lönat sig för den tilltalade att tiga om det sannolikt lett till att det inte hade gått att döma någon av de tilltalade för mord.
Att tiga eller tala – det är frågan. Var och en som är misstänkt eller tilltalad för brott har en ovillkorlig rätt till passivitet. Det är alltså en rättighet att tiga. Det har vi blivit väl medvetna om när det gäller förhandlingar rörande den grova gängkriminaliteten. Svar från tilltalade som no comment, ingen kommentar eller liknande är vanliga både under förundersökningarna och i domstol.
Min lilla reflektion blir då: Kommer vad som upplystes i samband med hovrättens dom att leda till en sannolik ökad användning av tigande i brottmål? Jag bara undrar. För mig känns det angeläget att belöna den som väljer att berätta om vad som hänt. Inte minst för de anhöriga till mordoffer känns det synnerligen betydelsefullt. För anhöriga uppfattas tigandet närmast som provokation till deras berättigade behov av att få veta varför.
I skrivande stund har hovrättsdomen ju inte vunnit laga kraft. Vi vet inte om det kan bli en ytterligare prövning i HD. Men vi vet att grovt kriminella är väl förtrogna med sina rättigheter att tiga. Och frågan om det från den tilltalades perspektiv är bra eller inte att tiga har belysts i samband med att hovrätten meddelat sin dom och också i samband därmed reflekterat närmare över den under en presskonferens.
Sven-Erik Alhem