Att en elektrisk bil väger mer än en konventionell bensin- eller dieselbil är numera ett allmänt känt faktum. Genom att ta avstamp i chaufförsbristen hävdar vissa i sina argumentationer att det är ett måste att ge innehavare av B-körkort möjligheten att köra fordon med en totalvikt upp till 4,25 ton. Om fordonet i fråga är elektriskt. Och flera andra EU-medlemsstater har dessutom redan ändrat reglerna. Allt för att lättare kunna rekrytera förare.
Många ”lättlastare” är byggda för betydligt högre totalvikter än 3,5 ton. Men är det därmed lämpligt att göra den här typen av undantag? Både ja och nej, skulle jag vilja säga.
Om man resonerar runt ”ja-alternativet” så blir det troligtvis inga negativa, konkurrensmässiga konsekvenser. Lastvikten påverkas ju inte.
Det negativa är att en person som har kört upp med en liten personbil plötsligt ska hantera en större levande kraft, med allt vad det innebär för en ”outbildad”. Ungefär så som Transportstyrelsen har motiverat att man inte vill höja hastighetsgränsen för A-traktorer. Det handlar om ”tredje person”, alltså om olyckan är framme så blir konsekvenserna värre ju tyngre ett fordon är – och/eller ju snabbare det framförs.
Jo, jag vet att vissa med B-körkort får köra stora bussar och husbilar beroende på när de tog sitt körkort. Men låt oss inte blanda in den kategorin i den här frågan som alltså handlar om yrkesmässig trafik.
Att köra yrkesmässigt betyder i min värld att det inte alls är orimligt att ställa krav på föraren i fråga. En C1-utbildning borde inte vara ett oöverstigligt projekt för den som är intresserad av att arbeta som yrkeschaufför. Förvisso en kostnad för den enskilde men, som sagt, inget som inte går att lösa.
Med utbildade förare i lastbilarna, lätta såväl som tunga, får vi en tryggare trafikmiljö på köpet. Väl så bra.
Att börja fippla med dispenser och undantag är inget som Transportstyrelsen bör pyssla med. Personligen trodde jag att man hade lärt sig sin läxa när man öppnade Pandoras ask då man en gång gav dispens för hur hastighetsbegränsningen på en A-traktor skulle utföras. Det blev inte så bra, handen på hjärtat. Man mer eller mindre tvingades att ändra på reglerna för att inte tjänstemännen på myndighetens skulle duka under av trycket från alla dispensansökningar som vällde in.
Nu vimlar det istället av A-traktorer – till glädje för många unga, men till stort förtret för andra trafikanter. Inte minst yrkestrafikanterna.
Utbildning får aldrig underskattas. Ingen hade kommit på tanken att ”uppgradera” en sjuksköterska till kirurg om det skulle uppstå ett underskott på kirurger på ett sjukhus.
Långsökt liknelse? Jo, på ett sätt. Men det handlar trots allt om säkerhet och liv.
Däremot har många trafikrelaterade ämnen en tendens att bagatelliseras. Om någon skulle se en snattare på Konsum så hade han eller hon troligtvis agerat genom att kontakta butikspersonalen. Men blir samma person omkörd på en 70-väg av en annan bilist som håller 120 km/h, då hade vederbörande troligtvis endast suckat lite uppgivet.
Kanske vore den allra bästa lösningen att kräva minst C1-körkort av alla som kör yrkesmässigt?
Avslutningsvis tänker jag på ett argument mot höjd totalvikt som Transportstyrelsen yttrade för en tid sedan. Man frågade sig hur en trafikpolis skulle kunna avgöra om ett fordon var elektriskt eller ej.
Mitt stalltips är att fråga Stockholms trafikborgarråd. Han vill nämligen att p-vakterna ska bötfälla bilister som bryter mot miljöreglerna då de kör in med bensin- eller dieseldrivna fordon i miljözonsklass 3. P-vakterna är uppenbarligen bättre skickade att kontrollera fordon än landets trafikpoliser och bilinspektörer, enligt borgarrådet.
Och kanske blir därför p-vakter en vanlig syn på polisens kontrollplatser framöver..?