Vi är flera från Trivector Mobility här som presenterar, lyssnar, samtalar och möts. Seminarierna och panelerna handlar mycket om styrmedel, investeringar, elektrifiering och tekniska lösningar.

Det diskuteras också kapacitet, robusthet och konkurrenskraft. Gott så. Men det är förvånansvärt tyst om den berättelse som behöver bära omställningen. Hur ser den hållbara mobiliteten faktiskt ut för den som ska välja i dag och leva med den imorgon?

För att människor ska ändra vanor räcker det inte att beskriva vad som måste bort eller förändras. Vi behöver också måla upp vad som kommer i stället. Exakt hur blir vardagen enklare, tryggare, rikare och mer attraktiv? Vilka platser, resor och livsmönster vill vi göra möjliga att välja? Vilka framtidsbilder kan människor känna igen sig i och vilja vara en del av? Och visst har jag hört presentatörer och paneldeltagare (mig själv inräknad) som lyfter denna viktiga fråga, men det fattas fortfarande ett bärande narrativ om det hållbara livet.

För omställningen till ett hållbart transportsystem är inte bara ett teknik- eller infrastrukturprojekt. Den är också en fråga om visioner, berättelser och riktning. Det finns säkert de som vill ha kvar allt som nu fast med modernare teknik. Det känns i mina ögon som en snäv och oinspirerande vision. Jag gillar verkligen ny teknik, men mitt engagemang behöver lite mer drömmar än så för att riktigt kicka i gång.

På Trivector Mobility arbetar vi varje dag med att utveckla kunskap, lösningar och strategier för hållbara transporter. Men vi tror också att omställningen behöver något mer: en gemensam berättelse om varför den är värd att genomföra och hur den kan skapa bättre liv för människor.

Jag tror att just visionerna behöver ta större plats under resten av veckan och hela vägen tills vi är där. I den hållbara framtiden.

Lena Smidfelt Rosqvist, vd på Trivector Mobility och en av Dagens Industris ”55 agendasättare inom mobilitet 2025.