Reaktionerna på polisens kontroller av yrkestrafiken säger en hel del om tillståndet i branschen. När olagliga transporter stoppas, ofta från utländska aktörer, hyllas insatserna. Då talas det om vikten av ordning och reda och om att skydda den seriösa åkerinäringen.

Men när samma kontrollverksamhet riktas mot den egna verksamheten förändras tonen snabbt. Detta blir väldigt tydligt när man läser vissa kommentarer på Proffs Facebooksida efter att dom publicerade artikeln att ”Polisen söker nya bilinspektörer”.

Plötsligt handlar det om petiga anmärkningar, om ”småsaker” som belysning och om kontroller som tar tid och riskerar att försena lossningar/lastningar. I förlängningen lyfts argument om förlorade uppdrag och hotade kundrelationer. Det är här det skaver i mitt huvud. För vad är det egentligen vi pratar om?

I många fall handlar det om grundläggande regler som varit kända i decennier. Belysning är inget gränsfall. Det är en av de mest grundläggande delarna av ett trafiksäkert fordon. Att köra med otillåten eller felaktig belysning är inte en tolkningsfråga – det är ett medvetet avsteg från regelverket.

Samtidigt används konsekvenserna av kontrollen som argument mot själva kontrollen. Man menar att tiden det tar kan leda till missade tider och i värsta fall förlorade kontrakt.

Men den logiska följdfrågan är i min värld ganska given. Om konsekvenserna av att bli stoppad är så stora – varför säkerställer man då inte att fordonet uppfyller de mest grundläggande kraven från början?

Att ta en sådan ”risk” för något så enkelt som ”korrekt belysning” är inte ett systemfel. Det är ett beslut som åkaren/chauffören medvetet har tagit.

Kontrollerna handlar självklart inte bara om trafiksäkerhet, även om den i sig är tillräckligt viktig. De handlar i lika hög grad om konkurrensneutralitet. Om vissa aktörer väljer att tänja på reglerna, spara in på underhåll eller bortse från krav som andra följer, uppstår en snedvridning. Den seriösa delen av branschen får då betala priset.

Det är ju givetvis därför kontrollverksamheten behövs. Inte som ett irritationsmoment, utan som ett verktyg för att upprätthålla lika villkor.

Att kräva att polisen ska ”se mellan fingrarna” med uppenbara regelbrott är i praktiken att acceptera en marknad där det lönar sig att fuska – så länge man inte åker fast. Även om jag så klart förstår att det finns ”grader i helvetet”.

Men då har vi redan tappat något betydligt större än en enskild körning. Vi har tappat respekten för regelverket. Om det så handlar om en orange lampa. Men var drar vi gränsen för vad som är ”onödigt olagligt” och vad som inte är det?

Det är hög tid att branschen bestämmer sig. Antingen står man upp för ordning och reda – även när det drabbar en själv – eller så får man acceptera konsekvenserna av en marknad där regler blir ”förhandlingsbara”.

Man kan inte både kräva rättvisa villkor och samtidigt försvara de små genvägarna. För i slutänden är det just de som urholkar hela systemet.

Och om man nu vill se den totala bilden av att Polismyndigheten söker fler kontrollanter med specialkunnande så är ju deras ”platsannons” ett lysande tillfälle för den som vill och har möjlighet att hjälpa till att stävja all skit som finns i vår bransch. Även om ”lampor” så klart inte är det allvarligaste brottet.

Jag måste följa de lagar som gäller för min verksamhet. Polisen har ”polislagen” att följa. Ser dom något som bryter mot lagen så är dom tvingade att ingripa/sanktionera. Har jag medvetet brutit mot lagar och bestämmelser så måste jag vara beredd att betala mina böter.

”If you can’t do the time, don’t do the crime”. Inte svårare matematik än så. Typ …
Vissa inlägg på Facebook får mig att leta efter skämskudden.

Hans Agnez
Åkeriägare