Jag har kört lastbil och drivit åkeri i tillräckligt många år för att veta hur avgörande vinterväghållningen är. Och ungefär lika länge har jag sett hur Trafikverket brister i sitt uppdrag. Vi har fått vänja oss vid oplogade vägar, halkbekämpning som kommer för sent och en organisation som aldrig tycks vara steget före – bara efter. Oftast längst bak i de köer som uppstår på vägarna på grund av snö och halka.
Nu kommer nästa besked (som jag läste om i Aftonbladet idag): Trafikverket ska spara hundratals miljoner och stoppa nyanställningar. Det sägs att besparingarna ”inte ska drabba drift och underhåll”. Ursäkta, men vem ska tro på det?
När man skär i personal, planering och uppföljning är det alltid verksamheten längst ut i kedjan som tar stryk. Och i Trafikverkets fall är det plogning, beredskap och halkbekämpning som ligger längst ut.
För mig som åkare är konsekvenserna inte abstrakta. De syns direkt i bokslutet. Om min bil blir stående i en snömoddig kö för att vägen inte plogats i tid, då är det mitt företag som får betala straffavgifter för att godset inte levereras enligt avtal. Det är mina chaufförer som halkar runt på vägar som borde ha åtgärdats timmar tidigare. Det är mina kunder som undrar varför deras leveranser är sena – trots att jag gjort precis allt jag kan.
Trafikverket kan prata om ”effektiviseringar” hur mycket de vill. Men verkligheten är ganska enkel: när vinterväghållningen inte fungerar är det vi åkare som tar konsekvenserna. Inte myndigheten. Inte beslutsfattarna. Det är vi som får lägga pengar på förseningsavgifter, kostsamma omplaneringar och extra körningar – och samtidigt riskera våra chaufförers säkerhet.
Att myndigheten som ansvarar för vägarnas skick går in i vintern med mindre personal och större sparkrav är inget annat än huvudlöst. För varför drar man ner på den verksamhet som redan är en av Sveriges hårdast kritiserade? Varför spara på något som är en förutsättning för att hela landet ska fungera?
Trafikverket förvaltar inte vilken verksamhet som helst. Det är inte en avdelning som kan ”vänta till nästa kvartal”. De ansvarar för vägar som varje dag används av tusentals yrkeschaufförer som håller Sverige i rullning. Att då chansa på att ”det nog går bra ändå” är att spela med både människors liv och landets logistik.
Jag vill ha tydliga besked:
Kommer vinterväghållningen att påverkas eller inte?
Och om svaret är nej – hur ska det garanteras när man samtidigt drar ner på personal och resurser?
För oss i åkerinäringen är detta inte någon teoretisk diskussion. Det är vardag. Det är risker. Det är pengar. Och det är arbetsmiljö.
Därför riktar jag mig först till regeringen:
Ni har det yttersta ansvaret för Trafikverkets ekonomi och prioriteringar. Om ni tillåter sparkrav som äventyrar trafiksäkerheten, då har ni också ansvar för följderna. Det duger inte att skylla på ”effektiviseringar” när en lastbil tappar greppet på en osaltad väg.
Och till Trafikverkets generaldirektör säger jag detta:
Ni vet hur kritiserad vinterväghållningen redan är. Ni vet att entreprenörerna pressas. Ni vet att organisationen inte har råd med fler missar. Om ni ändå väljer att skära ner på resurser som är avgörande för att arbetet ska fungera – då är det inte längre vädret som är problemet, utan ledningen.
Hans Agnez, åkeriägare