Det senaste dygnet har mina lastbilar stått stilla i timmar på vägar runt om i landet. Inte på grund av tekniska problem, inte på grund av slarv eller bristande planering – utan på grund av att vinterväghållningen helt enkelt inte fungerar. Trots lagändringar och tydliga krav på oss i branschen är det som om ansvaret bara är enkelriktat. Vi ska vara redo, vi ska investera, vi ska leverera. Men när ska staten leverera tillbaka?

Jag har precis lagt omkring hundra tusen kronor på vinterdäck till mina fordon. Det är pengar jag hade räknat med att lägga, men inte redan nu. Lagstiftaren valde att tidigarelägga kraven, och vi i åkerinäringen gjorde som vi alltid gör: vi anpassade oss. Men faktum kvarstår – mina lastbilar stod inte stilla på grund av mina däck. De stod stilla för att personbilar saknade utrustning, erfarenhet och framförhållning och därmed blockerade vägarna totalt.

Vad är det egentligen Trafikverket och lagstiftaren förväntar sig att jag mer ska göra? Jag har investerat, planerat, följt reglerna till punkt och pricka. Men när vägarna inte är farbara, när plogningen kommer för sent, när sandning och saltning inte räcker, då faller ansvaret tillbaka på oss som är helt beroende av att vägarna fungerar. Det är inte rimligt enligt min (kanske naiva) uppfattning.

I lasten på mina fordon ligger sådant som hela landet förväntar sig ska finnas i butikerna varje dag: julskinkor, mjölk, grädde och korv. Livsmedel som både är temperaturkänsliga och tidskritiska. Om mina förare inte kommer fram i tid riskerar godset att förstöras om stoppen blir längre än vad som rimligen kan planeras för.

Så min fråga till Trafikverket i grunden är enkel: ska jag köra hela lasset till återvinningen när vi väl kommer loss – eller har myndigheten för avsikt att ta ansvar för att det här inte händer?

För när ni säger att ni är ”fullt aktiverade”, vad betyder det egentligen? För mig låter det mest som en standardfras som täcker allt och inget. För mina förare betyder det timmar av väntan utan att veta när de kan köra vidare. För mina kunder betyder det tomma hyllor. För mig som företagare betyder det kostnader. Kostnader för stillestånd, för förseningar, för reklamationer. Kostnader som jag inte kan skicka vidare – eller kan jag det? Kan jag skicka fakturan till er på Trafikverket? För det är i praktiken ni som orsakar min förlust.

Åkerinäringen är van vid att ta ansvar. Vi är vana vid att lösa problem, ofta sådana som andra har skapat. Men det här är inte ett problem som vi kan lösa själva. Vinterväghållningen är en myndighetsfråga, och just nu har myndigheten tappat kontrollen. Det är inte rimligt att jag förväntas bära hela kostnaden när vintern kommer varje år, helt enligt kalendern, men ändå verkar överraska de som är ansvariga.

Vi behöver en ärlig diskussion om Trafikverkets prioriteringar och om hur regelverken ska fungera i praktiken. Det är inte rimligt att införa tidigare däckkrav utan att samtidigt säkerställa att vägarna håller måttet. Det är inte rimligt att lägga hela ansvaret på yrkestrafiken när det i praktiken är bristande vinterväghållning och dåligt förberedda personbilar som orsakar stopp.

Jag är troligtvis inte ensam om frustrationen. Men frustrationen räcker inte längre. Det behövs ansvarstagande – från rätt håll. Och det behövs nu, innan nästa omgång av snöfall gör om hela landet till ett rullande lager av fastfrusna lastbilar och förstört gods.