Transportstyrelsens tillbakadragande av sin tidigare promemoria om alkoholmarkörer i körkortsärenden har väckt många frågor. Enligt myndigheten har man förändrat tillämpningen av reglerna – inte minst med hänvisning till ny domstolspraxis. Men vad betyder dessa ”ändringar” egentligen i praktiken för den enskilde patienten?
Att ett fåtal förhöjda PEth-värden nu inte längre automatiskt räcker för att konstatera ett alkoholbruk som leder till körkortsingripande är förstås ett steg i rätt riktning. Samtidigt riskerar patienten att hamna i en utdragen process med krav på upprepade provtagningar – ofta utan att ens ha fått veta vad det första blodprovet skulle användas till.
Enligt Transportstyrelsen ska läkare informera patienten innan en anmälan görs. Men borde inte samma krav på information gälla innan själva provet tas? Det är ju då grunden för hela processen läggs.
Att i efterhand förklara vad provet ska användas till är inte bara ineffektivt – det kan också skada förtroendet mellan patient och vårdgivare.
I andra delar av hälso- och sjukvården är patientens rätt till information och delaktighet självklar. Varför skulle dessa principer ha mindre betydelse just när det gäller alkoholmarkörer och körkort?
Transportstyrelsen tycks ha gjort det lite väl enkelt för sig genom att publicera några korta rader om att man ”förändrat tillämpningen”. Kanske hoppas man att detta ska tolkas som handlingskraft och räcka för att lugna allmänheten.
Men problemet är större än så. När ett test med potentiellt långtgående konsekvenser används på ett sätt som väcker både rättsosäkerhet och etiska frågor, då räcker det inte med en ny formulering på en webbsida.
Enligt min uppfattning krävs en betydligt mer genomgripande genomlysning. En oberoende utredning, där såväl medicinsk expertis som jurister och patientföreträdare får bidra, vore ett rimligt steg.
Jag vill understryka att det inte handlar om att ifrågasätta PEth-testets existens – utan snarare om att granska hur det används och vilka rättigheter individen faktiskt har när det gäller information, samtycke och integritet.
Att informera patienten innan provtagning är inte bara en fråga om etik – det är en fråga om respekt. Och det är något som även myndigheter måste förhålla sig till.
Göran Rosengren
Chefredaktör, Proffs