Han fortsätter: För visst vill vi alla ha en grönare och skönare värld där alla är glada och inga sorger finns. Som så mycket annat kring Miljöpartiets politik är det i vanlig ordning en ”saga”.
Låt oss börja med att granska Miljöpartiets så kallade skuggbudget för området infrastruktur vilken lades i riksdagen i höstas och är sålunda partiets alternativ till Sverigedemokraternas och regeringens budget.
Upplysningsvis ligger det som rör infrastruktur under utgiftsområde 22 – Kommunikationer – i statsbudgeten. Området omfattar, utifrån Sverigedemokraternas och regeringens gemensamma budget 94 447 432 000 kronor för 2025. Mot denna budget har sålunda Miljöpartiet lagt sitt förslag.
Miljöpartiet föreslår för 2025 en budget som matchar Sverigedemokraternas och regeringens ordinarie reformutrymme. Utöver detta föreslår de en investeringsbudget för ”grön omställning” motsvarande en procent av BNP vilket utgör 66,8 miljarder kronor. Av detta utrymme lägger de, håll i er nu, svindlande 39,4 miljarder kronor mer på utgiftsområdet. Åtgärder som syftar till att åtgärda det av Miljöpartiet odefinierade ”akuta klimatnödläget”.
Hur står det då till med utsläppen i Sverige i relation till övriga världen? Är det riktigt så illa som Miljöpartiet vill göra gällande? Motiverar det verkligen att Sverige ska låna upp dessa miljarder för att fortsätta den ”gröna omställningen”? Någon som tänker Northvolt? Vindkraft? Etanol? Reduktionsplikt? Fossilfritt stål?
Låt oss använda oss av samlad statistik från Ekonomifakta. ”År 2023 uppgick Sveriges koldioxidutsläpp till 35 544 kiloton. Över tre fjärdedelar kom från industri och inrikes transporter. Sedan 1990 har Sveriges utsläpp av koldioxid fallit med cirka 40 procent.” Det ger en bra bild av att oavsett tillfälliga svängningar så är trenden tydlig – Sverige har gjort stora neddragningar av landets totala koldioxidutsläpp.
Ställer vi Sveriges utsläpp i relation till världens utsläpp som helhet blir bilden än tydligare då de totala utsläppen är 44 114,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Av dessa står Kina och USA för 44 procent. För den som är flink i matematik så är givetvis Sveriges andel knappast avgörande i sammanhanget.
Utgångspunkten och retoriken från Miljöpartiets sida är, trots det som just redovisats, att Sverigedemokraterna och regeringen ”…har kört Sveriges klimatomställning i botten och låst fast samhället i ett sårbart fossilberoende. Särskilt allvarligt är läget i transportsektorn”.
Vad är det då som Miljöpartiet vänder sig emot? Även det går med fördel att utläsa i deras skuggbudget. De är emot den sänkning av reduktionsplikten som Sverigedemokraterna och regeringen gjorde, sänkningen av drivmedelsskatterna, borttagandet av flygskatten och så vidare.
Det partiet har nu insett är dock att reduktionsplikten inte var en valvinnare. Detta då det blev 10 kronor dyrare per liter för vanligt folk att tanka vilket tack vare Sverigedemokraterna och regeringen nu inte är fallet.
Det är därför inte så konstigt att språkrören i närtid helt ogenerat gör gällande att man skrotar tanken på reduktionsplikten, men avser att införa det föreslagna nationella utsläppshandelssystemet. Det är viktigt att påpeka att Sverigedemokraterna och regeringen förkastade detta förslag som presenterades av den av regeringen utsedda utredaren John Hassler. Om nu någon tror att ett nationellt utsläppshandelssystem inte skulle bidra till ökade drivmedelspriser så säg.
Givetvis kommer detta system att leda till högre drivmedelspriser vilket också Miljöpartiets språkrör vet om. Det låter dock bättre än att partiet skulle införa en återställning av reduktionsplikten då vi alla vet vad konsekvensen blir 10 kronor dyrare drivmedel per liter.
Så till Miljöpartiets språkrör – är det inte dags att erkänna att ni hatar alla oss som äger eller framför en bil? För bilen kan ju knappast vara ett problem när den snart inte släpper ut någonting?
Sverigedemokraterna har alltid och kommer alltid se bilen som en möjliggörare och frihetssymbol vilken vi ska underlätta för och utveckla – inte avveckla vilket Miljöpartiet uppenbarligen vill!
Thomas Morell (SD)
Vice ordförande Trafikutskottet
Riksdagsledamot