MÅNADENS LEDARE
Fordonen på bilden har inget med artikeltexten att göra.Fotograf: Göran Rosengren, arkiv

Jag tycker att ni är en riktig skitspeditör

Det ringer en hel del läsare till oss på redaktionen. Samtalen handlar oftast om iakttagelser som gjorts ute på vägen, alltså om allt mellan himmel och jord.
Men ett samtal som jag nog aldrig kommer att glömma, fick jag för inte så länge sedan. Ett samtal som började med ?Hej Göran, kan du gissa vem jag är??.

Rösten kände jag så väl igen, men kunde inte få fram något ansikte på vederbörande för mitt inre. Jag fick erkänna att jag gick bet på frågan.

Mannen presenterar sig och då föll polletten ner. Det var en person som jag haft en hel del med att göra på den tiden då jag själv körde lastbil. Han jobbade som transportledare på en spedition som jag körde för. Vi kan kalla honom för Conny.

Det blev en hel del snack om gamla minnen. Han jobbade fortfarande som transportledare, men på ett annat företag. Många roliga historier rullades upp och så småningom hade vi kommit fram till nutid.

”Ni gör en bra tidning, men när ni skriver om det där cabotaget så måste ni förstå hur svårt det är för oss speditörer”, säger Conny.

Jag undrar vad det är som är särskilt svårt. Reglerna är väl tämligen enkla, kontrar jag.

”Nja, problemet är att vi har väldigt svårt att hitta svenska åkerier. Det finns inte kapacitet hos landets åkerier, de som finns är dyra att anlita, så vi måste helt enkelt hyra in utländska. Där har du svårigheten”, säger Conny.

Han fortsätter att förklara och hans utläggningar uppfattar jag som att han vill lära mig hur branschen fungerar. Retoriken blir ofta väldigt övertydlig.

Jag undrar om han vill att jag gör en artikel om speditionens svårigheter. Det vill Conny gärna att jag gör.

Innan vi bestämmer oss för en tidpunkt då vi ska träffas, fortsätter diskussionen om speditörens elände. Conny förklarar att transportbehovet är oerhört stort och att det tenderar att bli allt större för varje dag som går. ”Svenska åkerier har inte tillräckligt med bilar och det finns inga chaufförer för åkerierna att få tag i”, förklarar han.

Jag ifrågasätter inte hans konstaterande, däremot undrar jag hur många kronor per mil de erbjuder för en dragbil. Det vill han inte svara på.

Kan det vara så att ni inte vill betala det som det faktiskt kostar ett svenskt åkeri att hålla igång en lastbil med en chaufför som får avtalsenlig lön? Inte heller det vill, eller kan, han svara på.

Men om transportbehovet är så stort som du påstår, är det då inte upp till marknaden att faktiskt ta upp plånboken och betala det som åkerierna kräver? Connys svar uteblir – igen.

Om ni speditörer envisas med att erbjuda så låga ersättningar att det inte går att driva en seriös, svensk verksamhet, tycker du då att det är konstigt att den svenska dragbilsflottan krymper? Conny förblir tyst…

Så här – om du menar att transportbehovet ökar och att avsaknaden av lastbilskapacitet är så stor så att du menar att vi måste acceptera att utländska åkerier kör otillåtet cabotage i Sverige, är det då fel på reglerna, eller är det fel på er affärsidé´?

Conny svarar men jag hör inte vad han säger. Och han vill inte upprepa sig.

Nåväl, vi kan fortsätta diskussionen när vi träffas, men du måste då svara på mina frågor. Annars blir det ju en ganska tråkig artikel. När passar det dig?

”Det blir ingen intervju, jag vill inte vara med. Fortsätt ni att skriva er skit. Ni är en riktig skittidning”, muttrar Conny.

Och jag tycker att ni är en riktig skitspeditör, svarar jag.

Conny säger inte hejdå. Men det blir tyst i luren. Han har lagt på…

Om artikeln

Publicerad: 2018-06-29 07:00
Kategori: Ledare
Taggar: cabotage Företagande Lagar & regler speditör