Efter att tingsrätten frikänt chauffören men dömt bolaget till företagsbot prövades frågan i hovrätten, där både chaufförens och bolagets ansvar bedömdes strängare.
Under natten den 12–13 oktober 2022 parkerade en chaufför sitt ekipage på en grusficka nära Långebergavägen i Helsingborg för att ta sin nattvila. Lasten bestod av farligt gods i riskklass 1.1, det vill säga explosivt material med omfattande säkerhetskrav. Chauffören befann sig i hytten och lastutrymmet var låst, men någon aktiv övervakning av transporten skedde inte under tiden han sov.
Händelsen ledde till åtal där åklagaren ansåg att chauffören brutit mot lagen om transport av farligt gods genom att inte uppfylla kravet på ständig övervakning enligt ADR-regelverket. Åklagaren yrkade även att det norska transportföretaget skulle hållas ansvarigt för brister i sina rutiner. I tingsrätten frikändes chauffören eftersom domstolen fann regelverket otydligt, samtidigt som bolaget dömdes till en mindre företagsbot för att sakna skyddsplan.
Detta blev utgångspunkten för ett rättsligt resonemang kring vad som juridiskt avses med ständig övervakning enligt ADR-systemet. Åklagaren hävdade att chauffören brutit mot den absoluta aktsamhetsregeln i lagen om transport av farligt gods genom att inte övervaka transporten enligt föreskrifterna, och yrkade på ansvar både för chauffören och för transportbolaget.
Tingsrätten valde att frikänna chauffören. Rätten menade att regelverket var otydligt och att chaufförens närvaro i hytten, i kombination med att arbetsgivaren följt GPS-positioneringen i realtid, kunde tolkas som att transporten var övervakad i tillräcklig grad.
Tingsrätten noterade också att det saknades vägledande praxis, samt att vittnesförhör pekade på att chauffören och bolaget uppfattade rutinen som gällande branschpraxis. Bolaget dömdes enbart till en företagsbot på 50 000 kronor för att ha saknat en egen skyddsplan, vilket är ett krav vid hantering av explosivt farligt gods.
När målet prövades i hovrätten gjordes dock en annan bedömning. Hovrätten konstaterar att kravet på ständig övervakning i ADR innebär att chauffören måste ha faktisk förmåga att uppmärksamma och agera vid exempelvis stöld, sabotage, brand eller annan fara. En sovande chaufför kan enligt domstolen inte uppfylla detta krav även om han befinner sig i fordonet.
Domstolen slår också fast att övervakningskravet i kapitel 8.5 har företräde framför uppställningsreglerna i kapitel 8.4, vilket innebär att uppställningsalternativen inte blir tillämpliga när objekten omfattas av ständig övervakning.
Chauffören döms för brott mot lagen om transport av farligt gods genom oaktsamhet. Påföljden blir 100 dagsböter à 350 kronor samt avgift till brottsofferfonden och delvis återbetalning av försvarskostnader. Den totala ekonomiska konsekvensen för honom uppgår till drygt 65 000 kronor.
Även bedömningen mot bolaget skärps betydligt. Hovrätten konstaterar att transportören bär ett långtgående ansvar för att säkerställa att föreskrifter följs i praktiken, inte endast att chaufförer utbildas eller att skyddsplaner finns. Domstolen förklarar att bolaget instruerat och accepterat en rutin där chauffören lämnade lasten utan aktiv övervakning, vilket hovrätten bedömer som grov oaktsamhet inom ramen för näringsverksamheten. Företagsboten höjs därför till 300 000 kronor, vilket är sex gånger högre än tingsrättens nivå. Bolaget åläggs dessutom återbetalning av försvararkostnader.
Sammantaget leder processen till att bolaget drabbas av direkta ekonomiska konsekvenser på närmare 400 000 kronor. Domen är samtidigt en viktig markering i branschen. För transporter i riskgrupp 1.1 innebär avgörandet att rutiner där chauffören ”sover med lasten” inte längre kan anses uppfylla kravet på ständig övervakning. Hovrätten betonar att syftet med övervakningen är att omedelbart kunna upptäcka och rapportera risker, vilket kräver vakenhet eller alternativa säkerhetsarrangemang med reell kontrollfunktion.
För åkerier och transportörer som hanterar explosivt farligt gods betyder domen att interna instruktioner, framförhållning, skyddsplaner och praktisk genomförande kontroll nu kan behöva ses över. Domen tydliggör också att straffansvaret är tvådelat: chauffören kan dömas för oaktsamhet i genomförandet, men transportföretaget bär ett ännu tyngre huvudansvar och kan drabbas av betydande företagsbot när brister förekommer i verksamheten.
Hovrättens dom överklagades dock den 7 januari i år. Om Högsta domstolen kommer att ta upp ärendet återstår att se.