Trafikverket menar att ”fler behöver göra mer för att vi ska nå trafiksäkerhetsmålet”. Och det kan så klart ingen säga emot. Men frågan är om myndigheten själv har tagit sitt fulla ansvar?
I pressmeddelandet från Trafikverket radar myndigheten upp en mängd åtgärder som man har gjort – och gör. Till exempel mötesseparering, anpassning av hastighetsgränser, monterar upp trafiksäkerhetskameror och utför ”korsningsåtgärder”.
Allt väl så långt. Men inte med ett ord nämner man vinterväghållning, något som vi på redaktionen ofta får höra är under all kritik. Och våra läsare borde ju veta.
Det är lätt att man tolkar Trafikverkets pressmeddelande som att halkbekämpning är av sekundär betydelse. Men är det verkligen rimligt att våra stora Europavägar allt som oftast är glashala så snart vintern gör sig påmind?
Att alla trafikanter har ett gemensamt ansvar för trafiksäkerheten är givet. Jag vill verkligen understryka det.
En annan myndighet är Polismyndigheten. Där har det stormat en del på senare tid, detta (bland annat) efter att Mats Löfving, regionpolischef i Stockholm och ställföreträdande rikspolischef, polisanmäldes förra året för tre olika brott: Grov fridskränkning, olaga förföljelse och ofredande, vilket tidningen Expressen rapporterade om i början av december.
Detta är bara ett exempel på de märkligheter som Löfving misstänks vara involverad i.
Johannes Knutsson, professor emeritus säger i en tv-intervju att Polismyndigheten ”är en varböld som spruckit” och han vill att en oberoende kommission tillsätts för att utreda Polisen.
I Knutssons artikel ”Polisforskning – en olustig historia”, tar han upp hur polisledningen över tid försökt stoppa kurslitteratur till polisutbildningen, obekväma projekt och rapporter som ställer sig kritiska till Polismyndigheten.
Johannes Knutsson tar bland annat upp fallet när den förre rikspolischefen Stefan Strömberg (1/1-05 – 31/12-07) meddelade utbildningarna att de inte som kurslitteratur skulle få ta del av en kortversion av en doktorsavhandling ”Yrke polis”, författad av forskaren Stefan Holgersson – som dessutom är polis.
Knutsson menar att sådana krav om censur vid universitetsanknutna utbildningar snarast är förknippade med auktoritära regimer som Polen eller Ungern.
Du kan läsa mer om den ”soppan” i Proffs nr 1-2023.
Det blir ganska tydligt att avsaknaden av det så kallade tjänstemannaansvaret blir allt mer påtagligt. I åratal har det inom politiken talats om att det ska återinföras, men inget händer.
I Ulf Kristerssons regeringsförklaring fick vi återigen höra att tjänstemannaansvaret ska återinföras. Det skulle då bli lättare att döma offentligt anställda för tjänstefel. Vi får se hur det blir med det.
Men faktum är att det redan idag är möjligt att döma en person för tjänstefel. Dagens regler säger att den som ”uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom en handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften” kan dömas till böter eller fängelse i upp till två år för tjänstefel. Vid grovt tjänstefel blir det fängelse i minst sex månader och högst sex år.
Jag önskar så klart inte att någon myndighetsperson ska skaka galler. Men oavsett vad vi arbetar med så har vi ett personligt ansvar. Myndighetspersoner ska inte vara immuna mot det.
Göran Rosengren, chefredaktör