Till sin hjälp har man en handfull oerhört engagerade och kunniga bilinspektörer samt, inte att förglömma, ett gäng andra trafikpoliser inom den så kallade Roadcrime-gruppen.
Konstellationen i Helsingborg är på intet sätt unik för landet. Även i andra regioner ser uppbyggnaden av kontrollverksamheten ungefär likadan ut. Även om man kan skönja en förändring på vissa håll, där trafikpolisen successivt flyttas över till andra avdelningar inom myndigheten.
Trafikpolisen riskerar att sugas upp och försvinna in i ordningspolisens organisation. Alltså för att ta hand om huliganer, krogslagsmål och inbrott.
Självklart måste vi ha en stark polis även för att ta hand om dessa brott. Men inte på bekostnad av en osäkrare trafikmiljö, där ekipage körs av både onyktra och uttröttade chaufförer – utan rätt körkortsbehörighet och utbildning.
Och för att kontrollera sådant, behövs kunniga och engagerade poliser och bilinspektörer.
Beroende på vem du frågar, finns det också ett stort behov av att hålla koll på utländska åkerier som kör i olaglig yrkesmässig trafik. Vissa hävdar att olaglig cabotagetrafik är sällsynt och knappast ens existerar. I så fall har jag väl haft en otrolig ”tur”, som personligen varit på plats när många av dessa transporter har avslöjats av polisen.
Kanske inte alla känner till att ett cabotageärende ute på en kontrollplats kan ta uppemot en hel arbetsdag för den enskilde trafikpolisen att hantera. Men så är det. Under tiden rullar hundratals ekipage förbi kontrollplatsen och en inte allt för vild gissning är att flera av dessa borde ha försetts med hjulklampar.
Men detta faktum tycks polismyndighetens ledning, på flera olika nivåer, blunda för. Man kan bildligt jämföra polisens organisation som ett sjunkande skepp. Ett skepp som har fler än tio hål i skrovet. Man sätter sina tio fingrar i hålen, men ändå strömmar det in vatten. Man flyttar ett finger från ett hål till ett annat – men lik förbaskat blir man våt om fötterna.
Däremot anser polisledningen att man har agerat kraftfullt när man omfördelat resurser av en eller annan anledning.
Ovanstående liknelse kan på goda grunder appliceras på sommarbemanningen inom polisen. Till exempel flyttar man trafikpoliser från vägen och placerar dem inomhus, till exempel i en kommunikationscentral eller på någon utredningsavdelning. Något av ett ”självkannibaliserande” beteende. Man äter upp sig själv, enkelt uttryckt…
Problemet kan uppfattas som ”politiskt” och många är vi som kräver att till exempel inrikesministern borde agera och sätta ner foten. Men se det får han inte. En minister får inte lov att ”peta” i detaljfrågor inom våra myndigheter.
Var går då gränsen för när man som politiker tvingas gripa in? Hur stora delar av systemet måste först haverera?
Jag är tämligen övertygad om att ni som läser Proffs är medvetna om den smått katastrofala utvecklingen. För det handlar ju i grunden om er tillvaro och ert sociala välstånd.
Det skjuts för fullt i Göteborg – och i Malmö kastar man handgranater på varandra. Är det nu vi ska anställa fler poliser? Eller finns det fortfarande trafikpoliser som kan bistå med fingrar att stoppa in i polisorganisationens perforerade skrov?