SVEN-ERIK ALHEM

Alhem: ”Bedragare ska behandlas bryskt och oartigt”

Inom rättsväsendet och i den allmänna debatten framhålls ofta skillnaden från ett brottsofferperspektiv mellan att bli utsatt för ett våldsbrott jämfört med ett egendomsbrott. Lätt att förstå eftersom våldet mot person oftast känns så mycket allvarligare än att bli av med till exempel en bil, cykel eller annan ägodel.

Men det finns hänsynslösa och systematiska bedragare som via nätet totalt kan förändra och förstöra livet för människor utan att de rent fysiskt blir skadade. Bedragare som sitter tämligen skyddade, kanske utomlands under bekväma förhållanden när de utför sina grova brott.

Vi människor är ofta just bekväma och rent av lata. Vi vill inte i onödan heller utsätta oss för risker. När jag var verksam som åklagare var bankrån och värdetransportrån vanliga.

Under år 2022 inträffade inte ett enda bankrån. Bättre säkerhetssystem har bidragit. Det är naturligtvis väldigt glädjande. Bankrån är farliga. För personalen och för kunderna. Också för allmänheten liksom för ingripande poliser. De tragiska Malexanderhändelserna är ett skrämmande exempel, där två polismän under grymmaste tänkbara förhållanden kallblodigt mördades under sin tjänsteutövning.

Men bankrån och värdetransportrån är naturligtvis också farliga för gärningspersonerna. De riskerar också att bli skjutna ”på jobbet” eller på flykt därifrån.

Mycket säkrare från ett kriminellt perspektiv är då att lukrativt ”på avstånd” via nätuppkoppling bekvämt lura till sig ibland en hel surt ihopsparad förmögenhet från någon som ofta därtill manipulativt förletts bidra till att brottet kan genomföras. Bedragarna slipper också att möta sina offer öga mot öga.

Vi som inte har behov av sekundsnabb överföring kan kanske erbjudas säkrare system från bankerna. Gärna med krav på dubbelverifiering. Lite krångligare medges. Men det blir det också för nätbedragarna. Och precis det är meningen.

Jag vet att lidandet för de brottsutsatta kan vara synnerligen plågsamt och bestående.

Självförebråelserna dyker ständigt upp. En kvinna jag samtalade med vågade inte ens berätta för sina barn om den ödesdigra förmögenhetsförlust hon hade åsamkats. Det fick bli en negativ överraskning i samband med den kommande bouppteckningen efter hennes frånfälle, sa hon. Bedragarna har alltså brottsoffer på sina samveten som under lång tid kan komma att leva helt ovetande om att de också utsatts för brott som de ännu inte ens har märkt av.

När det gällde vårt uppträdande under pågående bankrån var uppmaningen enkel. Var passivt iakttagande och spela inte hjälte genom att utnyttja de lagliga möjligheterna att gripa in.
Nätbedragarna ska behandlas helt annorlunda. Bryskt, oartigt och omedelbart.

Rekommendationerna är tydliga: släng på luren i örat på uppringaren! Gärna så oförskämt och ekande ljudligt att det känns bra i hela kroppen. Hos den brottsutsatta… Som genom tuffhet lyckats hindra ännu ett grovt bedrägeribrott. Den typ av brott som drabbar så många. Med ett långt och bestående psykiskt lidande som följd.

Därför bör straffvärdet och därmed prioriteringen höjas.

Sven-Erik Alhem

Om artikeln

Publicerad: 2023-03-24 09:00
Kategori: Krönika
Taggar: Kriminalitet Rättsfall Rättsväsendet